Utbrändhet - vad är det?
Förord
Den som myntade begreppet för användning på människovård var den amerikanske psykoanalytikern Herbert Freudenberger. Han observerade detta fenomen bland folk som jobbade med alternativa institutioner för missbrukare. Han observerade att många som började sitt arbete i entusiastisk anda blev utmattade, cyniska och drog sig undan. Deras arbete försämrades. Freudenbergers första beskrivningar av utbrändhet var “att misslyckas, bli uttröttad eller utmattad på grund av överdrivna krav på energi, styrka eller resurser”. Detta hände ofta personal inom alternativa institutioner.
Vad är utbrändhet och vem drabbar det?
En av hans efterträdare på om rådet var Christina Maslach. Maslach har forskat i detta och hon menar att man kan sammanfatta utbrändhet genom dessa punkter:
- Känslomässiga krav i arbetet leder till emotionell utmattning
- Utmattning leder till att man behandlar klienterna opersonligt, dvs. avpersonalisering
- Det avpersonaliserande beteendet leder slutligen till känslor av nedsatt personlig prestationsförmåga
Hon har även skrivit:
Utbrändhet är ett syndrom av “känslomässig utmattning” och cynism som inträffar bland människor som utför klientarbete (peoples work). Nyckelaspekterna är ... “känslomässig utmattning”, negativa, cyniska attityder och känslor inför klienterna ... och en tendens till negativ självuppfattning (Maslach 1982).
Jag skulle vilja tillägga att det inte bara är arbetare som kan drabbas av utbrändhet, att gå arbetslös kan också bränna ut en, man har krav från sig själv, omgivningen och arbetsförmedlingen att hitta jobb. Som marknaden ser ut för IT-folk i dag så är det svårt att få jobb och det är kontakter som krävs, när det är över 1 000 sökande på ett jobb så är det svårt att sticka ut i mängden.
Vad är symptomen?
Man kan ha många symptom men de kan beskrivas som: känslomässig utmattning, cynism, apati, aggressivitet, negativa tankar, nedvärderande av sig själv, sömnproblem, konstant trött, koncentrationssvårigheter.Oftast är det en stark känsla av att inte räcka till, hur man än gör så verkar man aldrig hinna med och man har ingen lust att göra något, ibland kan man vara medveten om problemet, men man orkar inte att göra något själv.
Listan kan göras lång och det är rätt så individuellt vad som är symptom på utbrändhet.
Hur berättar man om sitt problem?
Genom att våga eller tala med andra i liknande situation, men attförsöka förklara det för döva öron är värdelöst.
Jobbet, familjen och vänner?
Vad kan jag som partner eller arbetskamrat göra?
Som partner till någon som mår dåligt tror jag att man måste våga prata med varandra och tala om att oavsett vad som händer så står man vid personens sida. Man måste också våga låta sin partner gråta, skratta, prata eller bara vara tyst. Det svåra kan vara att veta hur man ska göra, ibland kanske man behöver gå före och bana väg, eller dra sin partner fram, ibland bara gå vid sidan om och bara hålla handen, i andra situationer kanske man behöver gå bakom och knuffa på. Sitter någon alltid kvar på jobbet, fråga om ni inte ska gå hem. Oftast behöver man bara en stötta och ursäkt för att komma därifrån. Har man väl pajat är det svårare….
Jag tror även på att man har stöd utifrån, av en för familjen utomstående person, den personen kan se på ens problem på ett annat sätt och ibland kanske det är enklare att prata med en helt utomstående person, den personen kan ofta komma med råd på hur man kan se annorlunda på sin situation.
Min partner/arbetskamrat är aggressiv
Om du upplever att din partner/arbetskamrat är aggressiv, försök att tänka att det inte är DIG din partner är arg på, utan situationen som denne är i. Frustrationen över att må dåligt och känna att man inte räcker till kan göra många personer aggressiva.
Hur man tacklar det är svårt att säga, kan man vara öppen med sin partner så kan man säga att ”Nu upplever jag dig som aggressiv” men utan att lägga skuld på sin partner.
En sandsäck att gå loss på kan vara ett alternativ, att man slår på det onda.
Man får försöka hitta vägar att bli av med ilskan, bara det inte går ut över sin partner fysiskt och psykiskt.
Hur kan man undvika detta?
Låt inte jobbet vara allt, utan inse att du är en människa som har resurser men de är inte outtömliga, de kan ta slut om du tar för mycket av dem. Sätt upp regler för arbete, vänner, fritid och framför allt, egen tid, när du får göra precis vad du vill utan en massa måsten.
Våga släppa kraven på att allt ska vara så perfekt, jorden går inte under om du inte klarar av jobbet. Ofta så går problem att lösa om man vågar vara öppen och prata om dem, något som vi svenskar kan vara dåliga på. Kom ihåg att prata med varandra, inte mot.
Vems är ansvaret?
Ansvaret ligger på alla, både arbetsgivare och arbetstagare.Båda är ansvariga för att den psykosociala arbetsmiljön är bra.
Arbetsgivaren har enligt lag skyldighet att ha en bra arbetsmiljö, men om ingen påpekar brister och fel så kan de inte åtgärdas.
Det här är ju ett dilemma egentligen med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut, många vågar inte säga något på grund av rädsla att förlora jobbet senare.
Kom ihåg, huvudansvaret är Ditt! Det finns ingen chef som tackar dig för att du jobbar för mycket.
Vart får man hjälp?
Man borde tycka att vårdcentralerna skulle kunna ställa diagnos, men oftast så är det nog psykiatrin som är rätt ställe att söka hjälp på. Jag har ingen erfarenhet av alternativmedicin så jag vet inte vad akupunktur etc. kan göra, en medlem hade blivit hjälp av det dock.
Vad får man för hjälp?
Hjälpen kan se olika ut och måste baseras på vad individen själv känner är bra.Hjälp finns i form av samtal, medicin, bildterapi, Qigong och alternativ medicin bland annat.
Rehabilitering?
Arbetsgivarna har ju rehabiliteringsansvar enligt lag, men jag kan se ett problem eftersom man oftast inte vet när man kommer tillbaka till ett arbete.En graviditet kan man ju räkna på, det kan man inte med utbrändhet, det kan ta allt från några veckor till år innan man blir bra.
Företaget som stöd?
Har man ett företag som är mån om sin personal så ställer de upp under den tid man behöver hjälp och stöd, tyvärr är ju det ju inte alltid så att det fungerar.Att prata med en psykolog kan vara en bra lösning. Dels kommer man på var problemet ligger och dels har man en tydlig markering mot sin arbetsgivare att nånting inte är bra.
Skyddsnät?
Sitt bästa skyddsnät är man nog själv med hjälp av arbetskamrater och vänner.Men man ska veta att det finns hjälp att få om det krisar och att man inte är oersättlig eller stålmannen som klarar allt.
En bra arbetsmiljöplan kan vara ett redskap också, så att man snabbt kan fång upp eventuella tecken på psykosocial ohälsa.
Medlemmar med erfarenheter?
Person1Jag var konstant dödstrött, men kunde inte sova. Sökte på vårdcentralen flera gånger utan att de hittade felet. En av mina chefer skickade mig på akupunktur och akupunktören förklarade mitt problem så här: Jag hade förbränt all näring/energi jag hade lagrat, reserver och allting. För att orka hade kroppen börjat producera adrenalin konstant samt att sköldkörteln jobbade på högvarv. Njae inte riktigt så, men det hon sa lät logiskt (och hon har varit distriktssköterska i 20 år, så det var inte bullshit). Det var därför jag inte kan sova, eftersom kroppen är alldeles uppstressad. Där fick jag akupunktur för avslappning samt för att bygga upp mina förråd igen + att jag fick en stor burk antioxidanter (vitaminer + mineraler) som jag skulle käka.
Efter att gått på akupunktur några veckor + att jag hade käkat lika mycket vitaminer som en elitidrottare är jag fullt återställd.
Person2
Jag var apatisk, sov dåligt, var aggressiv och grät för inget alls.
Det som gjorde att jag fick hjälp var att en läkare gick utanför sitt område och skickade upp mig på akutpsyken. Där fick jag träffa en läkare och en skötare först.
Det bestämdes att jag behövde få samtalshjälp och det fick jag redan veckan efter, jag gick på en psykiatrisk omvårdnadsmottagning i 10 veckor, där har jag fått prata, men jag har även provat på Qigong och bildterapi. Jag äter medicin och har fått fortsatta samtalskontakter.
Jag är på väg upp, men är inte ute ur det än och det tar den tid det tar.
Person3
Irritation, sömn, sömn, sömn samt en fruktansvärd känsla av att du inte pallar göra nånting. Jag sket i allt ifrån att betala räkningar, städa, göra enkla saker. Ville bara vara själv. Samtidigt vred jag sönder dygnet så jag inte kunde sova på nätterna. Kom tillbaka från 3 veckors semester och kunde inte jobba så jag fick ta ledigt en månad till.
Tror inte jag märkte några alls. Plötsligt så orkade jag inte gå hem från jobbet, satt hellre kvar. Gjorde i princip ingenting men tyckte att jag hade hur mycket som helst att göra. Glömskhet kanske. Glömde bort allt man sa till mig…. Nästan som mimento (killen som tappar närminnet, bra film…) Jag gick och pratade med en psykolog eller mentor.
Det är inget konstigt och egentligen nåt alla företagsledare borde erbjuda. En möjlighet att lufta ur hur du upplever situationen med en helt utomstående.
Mycket i artikeln är baserat på mina tankar och ideer om vad man kan göra och det är inte säkert att det är det bästa sättet, allt är individuellt hur man som person reagerar på en kris i livet, som ju utbrändhet kan vara.
Jag hoppas med den här artikeln att ni har fått lite verktyg för att förstå utbrändhet och hur man kan se symptomen,
är det något som du vill lägga till eller kommentera så iMala mig gärna så lägger jag in det.
Anna-Karin Söderberg
Tack för Din jättefina artikel om utbrändhet. Känns verkligen som ett stöd och en uppmumuntran att hitta vägar ut ur en ohållbar situation ! Jag tror också att människor som är på väg att brännas ut kan hitta vägar tillbaka genom Dina kloka ord ! Tack! Fortsätt att engagera Dig och skriv om viktiga saker Kram Christina Din vän och arbetsförmedlare