Repetition och lycka; ett recept på framgångsrika studier
Förord
Devisen "övning ger framgång" har vi nog alla hört, och det är säkerligen något vi alla kan hålla med om. Men varför är det så viktigt, och hur fungerar processen egentligen?Innehåll
Efter höstterminens sista tenta innan jul, såg jag framemot lite välförtjänt ledighet. För tillfället läser jag språk, och de senaste veckorna hade inneburit enorma mängder glosrepetition och sammanfattningsövningar. Likväl försäkrade jag mig själv om att jag dagarna efter tentamen skulle gå igenom materialet och repetera, just för att inte tappa mark. Men, en dag blev två, och en pepparkaka blev flera, och när dagen kom för läromedlet att återigen göra entré, var resultatet skrämmande. Jag kände mig blank. Vid sidan av mödosamma repetitioner, bestämde jag mig för att närmare kolla upp vad det exakt var som hade gått fel.
Hjärnan består av 100 miljarder neuroner, som var och en kan liknas vid en mini-dator. Förbindelserna mellan alla dessa neuroner är det som i sig utgör vår hjärna, och dess mönster är något som vi människor kan förändra. Och det är just det som sker när man studerar, läser och inpräntar; hjärnan förändras. Banor läggs om, banor uppstår. Processen kan direkt åskådliggöras med ett exempel: En neurobiolog från Munich, Tobias Bonhoeffer, lyckades 1999 studera och filma tillväxten av neuroner i ett experment med råtthjärnor. Han höll hjärnorna vid liv i närinsgslösning, färgade in enstaka neuroner med ett fluorescerande färgämne och anslöt dem till hårfina elektriska ledningar. Genom att flera gånger utsätta två neuroner för elektriska impulser samtisigt, stimulerade han två varseblivningar, motsvarande t.ex signaler som "spisplatta" och "het". Redan efter en halvtimme växte det ut knölar från nervcellernas utskott, så kallade dendritiska taggar, genom vilka neuronerna tar kontakt. En ny förbindelse mellan två kopplingspunkter i hjärnan utvecklades.
Detta visar vad som är viktigt i sammanhanget. För det första spelar upprepning en avgörande roll, för ju oftare neuroner stimuleras, desto säkrare uppkommer en permanent förbindelse. Det går lättare att lära sig ett telefonnummer ju oftare vi slår det; likadant är det när vi lär oss nya känsloreaktioner. Och när föbindelser väl uppkommit håller upprepningen dem vid liv. För det andra sker inlärning automatiskt. Neuronerna Bonhoeffer arbetade med fick ju inga order att "lära sig" något, dem var ju frigjorda. Trots det uppkom nya ledningsbanor - helt enkelt eftersom impulser anlände samtidigt. Allt som vi varseblir, känner eller tänker, förändrar hjärnan - oavsett om vi vill det eller inte.
Inlärningen kan delas upp i två steg: korttidsförstärkning och långtidsförstärkning. Vi kan ta valfria studier; du läser någonting, du ser en formel, och nu ska du inte bara komma ihåg informationen i sig, utan kanske även koppla ihop ett resultat med en bild, du ska veta en översättning vid språk, du ska se ett sammanhang och ett resultat. I hjärnana bildas och omdirigeras flera neuroner vid vad du än företar dig. Biokemiska reaktioner i cellen får ett annat förlopp, proteinmolekyler ändrar form, singalsubstanser frigörs etc. Alla dessa processer tjänar till att underlätta informationsflödet mellan två neuroner. I detta första steg, korttidsförstärkning, slits cellernas portar upp.
I nästa etapp; långtidsförstärkningenm uppkommer nya portar för informationen. Nu påverkar särskilda signalproteiner arvssubstansen i neuronet och sätter igång gener i cellkärnan. Dessa gener befaller att neuronets form ska förändras, och styr produktionen av proteiner som byggmaterial för nya förbindelser. Taggarna på neuronernas utskott växer, och nya synapser uppkommer genom att taggarna dockar med motsvarande utskott på gtanncellenrna. Med tiden spirar till och med nya utskott i dendritträdet, som förbinder neuronet med de andra neuronerna. Genom dessa nya ledningar strömmar nu i ökad omfattning signaler till cellen. Det är en mödosam och energikrävande process, och den kommer således bara igång när det står klart att det är mödan värt. Först när retningarna, som ska bindas samman i minnet, uppträtt tillsammans ofta nog, växer nya broar i huvudet.
Detta är anledningen till att vi för det mesta endast med repetition och övning, vad det än gäller, kan inpränta något i hjärnan.
Något annat som jag inte visste, men likväl kanske kunde ana mig till, var betydelsen av signalsubstanserna serotonin och dopamin i långtidsförstärkningen. Dessa två hormoner är i grund och botten också ansvariga för människans välbefinnande; kort och gott, du lär dig som mest när du är glad.
Det är mycket sannolikt att det finns ett samband mellan vårt humör och nertillväxtfaktorer som står till hjärnans förfogande. Det är framfröallt serotonin som styr vilka mänhder tillväxtfaktorer kroppen producerar. Om vi är nedstämda sjunker serotoninhalten; om vi lider av en depression dör grå celler. Omvänt håller positiva emotioner hjärnan igång, eftersom nya förbindelser lättare kan utvecklas om serotonin och dopamin cirkulerar i huvudet i tillräckliga mängder.
Lycka är nyckeln till all kunskap.
jag tror benhårt på att mindre tid på studierna ibland ger bättre resultat. Kan du finna självförverkligande och stärkande aktiviteter på fritiden, kommer du helt enkelt få ut mer av dina studier. Inte bara att de lättare fastnar; ju mer du gör, desto mer hinner du med. Det är en princip som jag försöker leva efter till fullo.
Hjärnan består av 100 miljarder neuroner, som var och en kan liknas vid en mini-dator. Förbindelserna mellan alla dessa neuroner är det som i sig utgör vår hjärna, och dess mönster är något som vi människor kan förändra. Och det är just det som sker när man studerar, läser och inpräntar; hjärnan förändras. Banor läggs om, banor uppstår. Processen kan direkt åskådliggöras med ett exempel: En neurobiolog från Munich, Tobias Bonhoeffer, lyckades 1999 studera och filma tillväxten av neuroner i ett experment med råtthjärnor. Han höll hjärnorna vid liv i närinsgslösning, färgade in enstaka neuroner med ett fluorescerande färgämne och anslöt dem till hårfina elektriska ledningar. Genom att flera gånger utsätta två neuroner för elektriska impulser samtisigt, stimulerade han två varseblivningar, motsvarande t.ex signaler som "spisplatta" och "het". Redan efter en halvtimme växte det ut knölar från nervcellernas utskott, så kallade dendritiska taggar, genom vilka neuronerna tar kontakt. En ny förbindelse mellan två kopplingspunkter i hjärnan utvecklades.
Detta visar vad som är viktigt i sammanhanget. För det första spelar upprepning en avgörande roll, för ju oftare neuroner stimuleras, desto säkrare uppkommer en permanent förbindelse. Det går lättare att lära sig ett telefonnummer ju oftare vi slår det; likadant är det när vi lär oss nya känsloreaktioner. Och när föbindelser väl uppkommit håller upprepningen dem vid liv. För det andra sker inlärning automatiskt. Neuronerna Bonhoeffer arbetade med fick ju inga order att "lära sig" något, dem var ju frigjorda. Trots det uppkom nya ledningsbanor - helt enkelt eftersom impulser anlände samtidigt. Allt som vi varseblir, känner eller tänker, förändrar hjärnan - oavsett om vi vill det eller inte.
Inlärningen kan delas upp i två steg: korttidsförstärkning och långtidsförstärkning. Vi kan ta valfria studier; du läser någonting, du ser en formel, och nu ska du inte bara komma ihåg informationen i sig, utan kanske även koppla ihop ett resultat med en bild, du ska veta en översättning vid språk, du ska se ett sammanhang och ett resultat. I hjärnana bildas och omdirigeras flera neuroner vid vad du än företar dig. Biokemiska reaktioner i cellen får ett annat förlopp, proteinmolekyler ändrar form, singalsubstanser frigörs etc. Alla dessa processer tjänar till att underlätta informationsflödet mellan två neuroner. I detta första steg, korttidsförstärkning, slits cellernas portar upp.
I nästa etapp; långtidsförstärkningenm uppkommer nya portar för informationen. Nu påverkar särskilda signalproteiner arvssubstansen i neuronet och sätter igång gener i cellkärnan. Dessa gener befaller att neuronets form ska förändras, och styr produktionen av proteiner som byggmaterial för nya förbindelser. Taggarna på neuronernas utskott växer, och nya synapser uppkommer genom att taggarna dockar med motsvarande utskott på gtanncellenrna. Med tiden spirar till och med nya utskott i dendritträdet, som förbinder neuronet med de andra neuronerna. Genom dessa nya ledningar strömmar nu i ökad omfattning signaler till cellen. Det är en mödosam och energikrävande process, och den kommer således bara igång när det står klart att det är mödan värt. Först när retningarna, som ska bindas samman i minnet, uppträtt tillsammans ofta nog, växer nya broar i huvudet.
Detta är anledningen till att vi för det mesta endast med repetition och övning, vad det än gäller, kan inpränta något i hjärnan.
Något annat som jag inte visste, men likväl kanske kunde ana mig till, var betydelsen av signalsubstanserna serotonin och dopamin i långtidsförstärkningen. Dessa två hormoner är i grund och botten också ansvariga för människans välbefinnande; kort och gott, du lär dig som mest när du är glad.
Det är mycket sannolikt att det finns ett samband mellan vårt humör och nertillväxtfaktorer som står till hjärnans förfogande. Det är framfröallt serotonin som styr vilka mänhder tillväxtfaktorer kroppen producerar. Om vi är nedstämda sjunker serotoninhalten; om vi lider av en depression dör grå celler. Omvänt håller positiva emotioner hjärnan igång, eftersom nya förbindelser lättare kan utvecklas om serotonin och dopamin cirkulerar i huvudet i tillräckliga mängder.
Lycka är nyckeln till all kunskap.
jag tror benhårt på att mindre tid på studierna ibland ger bättre resultat. Kan du finna självförverkligande och stärkande aktiviteter på fritiden, kommer du helt enkelt få ut mer av dina studier. Inte bara att de lättare fastnar; ju mer du gör, desto mer hinner du med. Det är en princip som jag försöker leva efter till fullo.
0 Kommentarer