Ett internetnätverk med ett system som ständigt flyttar pengar från "lyx"-konsumtion till "låg"-konsumtion och efter det vidare till "välgörenhet"-organisationer. Man kan höra kommentaren "varför ska jag ge till välgörenhet när en massa folk som är rikare än mig inte gör det?". Om detta nätverk fanns, skulle man kanske inte höra den kommentaren lika mycket. En anledning: i detta nätverk skulle man kunna tjäna pengar på att lågkonsumera - och samtidigt ge pengar till välgörenhetsorganisationer. Först: medverkan i nätverket skulle såklart vara frivillig. Hela grejen bygger på att man ÄRLIGT redovisar det man köper. Allt hänger alltså på ärligheten. Jag skulle, till en viss gräns, kunna ta risken att tro att det skulle kunna funka. Nätverksmedlemmarna skulle även hålla koll på varandra. Någon som på sin presentationssida inte skriver mycket om sig själv blir misstänkliggjord. Vissa varor är belagda med straffavgifter. Om man köper en jacka för 8000 kr, får man betala en straffavgift på ytterligare 80/800 kr (till exempel). Den straffavgiften flyttas nedåt i nätverket, alltså till dem som just då har konsumerat lägre, och sedan till utvalda välgörenhetsorganisationer. Hur stor procent en viss nivå eller välgörenhetsorganisation ska ha, är teknikaliteter som man inte behöver tänka på direkt. Varje dag/vecka uppdateras ens saldo. Om man under den senaste tiden köpt för mycket onödigt, och ens saldo är nära att hamna på minus, kan man välja mellan två saker: att göra en inbetalning till sitt saldo eller konsumera extra lite, så att man hamnar längre ned i nätverket, och därmed får mer pengar av dem som konsumerar mer. Om nätverksmedlemmarna skulle hetsa varandra till att konsumera mindre, skulle de även ha mer pengar i plånboken, eftersom inspirationen från andra leder till att de konsumerar mindre. Och delar av de pengar man tack vare lågkonsumtions-inspiration sparar in, kan man satsa på att göra inbetalningar till nätverket. Det framstår som ganska klart att man skulle spara in mer än man skulle betala in. Man både lär sig, och tjänar pengar på, att leva billigare. Och är dessutom med om att ge pengar till välgörenhet. Den direkta följden skulle bli att de element som säljer skit som man "egentligen" inte behöver förlorar på att detta nätverk finns. Men många andra skulle tjäna på det. En tumregel är denna: om det är själva KÖPANDET (och inte användandet, eller kommunicerandet/interagerandet med andra människor) som är ljuspunkterna i ens tillvaro, är något fel.

Som jag förstår det så belönas dom som spenderar lite pengar genom att få mer pengar. Det låter bakvänt i mina öron.
Vad ska man med pengar till om man inte "får" spendera dom?


Thomas

Jag vill ha mer än de omfördelningssystem som redan finns. När någon frågar om min syn på konsumtion, svarar jag med denna text (jag använder den även som ett argument för att införa medborgarlön):

Varje gång man känner ett sug efter att göra sitt liv bättre genom att köpa en ny pryl, skulle man kunna göra sitt liv bättre genom att kommunicera fram grejer att GÖRA med andra människor. Till exempel på internet, som är väldigt billigt och väldigt kommunikativt.

Åttatimmarsmallen och den typ av arbetsmoral som innebär att man ska plåga sig själv snarare än att serva andra människor, gör att folk arbetar mer än de behöver - och därför oftast konsumerar mer än de behöver. Ett sådant tecken är fenomenet att handla upp pengarna bara för att det är den 24:e och man har pengar kvar på kontot. Heltidsjobb bara för att man "måste", och konsumtion bara för att man kan. Det borde finnas mer tanke bakom.

Exempel på konsumtion som kan skäras bort: att köpa ett klädesplagg bara för att det skulle vara kul att få något nytt. Köpa en ny möbel bara för att den gamla är "sliten", eftersom man vill bevara en "hel" aura över sin bostad. Köpa en ny teknisk pryl bara för att "hänga med i utvecklingen" eller för de där första roliga dagarna då prylen är en behaglig nyhet.

Det sker på H&M+IKEA+ONOFF. Är kritiserandet av första och tredje exemplet en förolämpning mot kvinnor respektive män? Det behöver det inte vara. Den sortens köpande är inga grundläggande behov, oavsett kön.

Jag själv har varit något medspelande i både exemplen. När jag inte visste vad jag skulle göra med pengarna. Nu köper jag fritid för pengarna.

En tumregel är denna: om det är själva KÖPANDET (och inte användandet, eller kommunicerandet/interagerandet med andra människor) som är ljuspunkterna i ens tillvaro, är något fel.

En annan är denna: om ens sug, i en jämförelse, efter att konsumera är större än ens energi för att jobba, är man ett litet offer för konsumtionssamhället. Ju mer man vaggas in i en tillvaro av konsumtion på fritiden, desto obekvämare blir det att jobba på arbetstiden. Ju mer man konsumerar, desto mer måste man arbeta.

Folk borde lära sig att sträva efter att konsumera smartare (=mindre), inte konsumera mer.

Politiker talar dock sällan om konsumtion. Och om de gör det, är det för att de vill använda styrmedel för att få igång hushållens konsumtion, och därmed nationalekonomin. Man kan se det som att de säljer grejer till folk, vilket senare leder till att de får jobba lite extra ute på arbetsplatserna.

Ofta verkar det nästan som att ökad handel ses som enda möjligheten att vända ekonomin till något som anses som bra. Och om ekonomin går "dåligt", tas det som ett tecken på att befolkningen kommer att vara missnöjd. Men - det finns många vägar för att nå en nöjd befolkning. En av dem: en befolkning som lär sig att konsumera smartare. Då finns det plötsligt ingen "ekonomisk kris", eftersom folk hela tiden kommer på smartare sätt att röra sig med mindre pengar, eller i alla fall har hopp om att göra det, hopp om att uppfinna tillräckligt smarta sätt. Med en befolkning som slentriankonsumerar samma saker som "alla andra", är det desto lättare hänt att "kris"-tillstånd uppkommer. "Kris" eller inte sitter i folks inställning.

Medborgarlön skulle ta bort kostsam byråkrati. Till exempel arbetsförmedlingen, eftersom ingen skulle vara arbetslös på det sätt som man är det idag. Dessutom skulle det ge en ekonomisk trygghet till dem som skulle kunna tänkas starta företag.

Den bästa aspekten är att det skulle pressa till mindre konsumtion. De riktiga levnadskonstnärerna skulle kunna bli förebilder på grund av sin förmåga att kunna leva på medborgarlönen. Om medborgarlön skulle införas, flyttar jag tillbaka till Sverige och försöker samla ihop folk som skulle gå i bräschen.

Förebild för sin förmåga att undvika jobb? Ja. Jobb är inte dåligt i sig, men först borde konsumtionen minska.

Medborgarlönsförslaget borde motiveras med att det är tillfälligt. Tills folk lär sig att konsumera smartare. När man bedömer att konsumtionen sjunkit till en tillräckligt smart nivå, kan man ta bort medborgarlönen, och införa något annat system.

När man har lärt sig att konsumera smart, har man nog också tillräckliga möjligheter att komma på ett smart sätt att göra något som andra vill betala för, och då utan att tvingas vara med om att betala för folk som inte orkar komma på de smarta sätten. Medborgarlön är av mig inte önskvärd i längden.

Däremot är den det NU, för att ta itu med konsumtionen. (Jag vill dock inte ha så höga nivåer som 7-9 000 kr i månaden, vilket har föreslagits.) Dagens i-lands-konsumtion är anmärkningsvärd.

Ja, att köpa grejer av multinationella företag som opererar i fattiga länder är ETT sätt att minska fattigdomen. Det finns dock MASSOR med andra sätt. Till exempel att kommunicera mera.

>> En anledning: i detta nätverk skulle man kunna tjäna pengar på att lågkonsumera

vad ska du med dessa intjänade pengar till om du inte kan spendera dom?
ska du spendera dom så får du straffavgifter?

Köpa det jag kallar för viktiga saker, och inte köpa saker av denna anledning:

"En tumregel är denna: om det är själva KÖPANDET (och inte användandet, eller kommunicerandet/interagerandet med andra människor) som är ljuspunkterna i ens tillvaro, är något fel."

så i korta drag så blir de som handlar lite och bra saker försörjda av de som handlar mer och onödigare saker?

Ja.

men då fungerar ju bara ditt system om det finns några som lyxkonsumerar.
om alla är lika vänstervridna så kommer ni ju bara ge pengar till varandra.

så vad skulle motivationen vara för de som ska pumpa in pengarna via konsumtion vara?
egen moral och vilja att göra gott?
om dessa personer nu är så godhjärtade så donerar dom säkert redan pengar, så det enda ditt system skulle bidra med är att dessa personer dessutom försörjer massa andra som valt att leva snålt.

Hela saken faller ju på det du just förklarade.

"Köpa det jag kallar för viktiga saker, och inte köpa saker av denna anledning:"

Så det är din definition som räknas? så vad händer om någon inte delar din uppfattning? För vi har ju sett hur du hanterar det här - det lär bli betydligt mindre poppis när det rör sig om folks pengar.

- och som flera påpekat, att få med folk som vill tjäna på det är nog inga problem, men hur ska du få med dem som i stort sett enbart kommer att betala till systemet? och vad är det som säger att det som anges är sannesenligt? Det kommer nog mest bli en kamp om vem som kan se ut att leva fattigast, med dig på toppen som ska sitta och dela ut pengarna enligt eget tycke (även om det ligger som en metod, så är den skriven utifrån hur du tycker det ska fungera...)

Nej, rena utopin. Visst är det kul att drömma - men det här är verkligen inte mer än det. Och för min del, ser jag det snarare som en mardröm, då det aldrig skulle fungera. Det var någon som sa det tidigare - vi har redan ett skattesystem i bruk, vilkets funktion är att genomföra det du vill, fast utan frivilligheten, och utan att utjämna alla skillnader.

Jag är för marknadsekonomin. Har någon tjänat in sina pengar är det helt upp till var och en vad man väljer att spendera dem på. Oavsett vad du tycker och tänker om saken.

/Emma

Jag är nyliberal. Och tycker att folk ska sträva efter att kommunicera istället för att konsumera.

Motivationen skulle vara att vilja pressa sig själv till att konsumera mindre, om man vill, genom att vara med om att göra detta nätverk stort.

Emma: totalt lösryckt citat. Det där betyder INTE att bara jag skulle bestämma, vilket jag inte har sagt.

Allting bygger på ärlighet. Det har jag redan förtydligat.

De som bara betalar till systemet kanske ändå tjänar pengar. Eftersom de lär sig att konsumera mindre, och sparar onödiga utgifter (det DE SJÄLVA kallar för onödiga), eftersom nätverket pressar dem till att konsumera mindre.

Jag är också för marknadsekonomin. Du verkar låtsas som att detta är ett diktaturprojekt där jag ska tvinga folk att vara med.

>>De som bara betalar till systemet kanske ändå tjänar pengar. Eftersom de lär sig att konsumera >>mindre, och sparar onödiga utgifter (det DE SJÄLVA kallar för onödiga), eftersom nätverket pressar >>dem till att konsumera mindre.


så genom att inför någon form av extraskatt så ska man få personer som handlar mycket att inse att det är dumt att handla mycket?

"hej kom med oss , vi tar dina pengar för ditt eget bästa"

>> Du verkar låtsas som att detta är ett diktaturprojekt där jag ska tvinga folk att vara med.

nu ska jag inte svara åt Emma, men jag själv är iaf väldigt nyfiken på just vad som skulle motivera de som spenderar mycket att gå med?

Man skulle kunna gå med för att pressa sig själv till att köpa mindre, och samtidigt ge till välgörenhet+andra i nätverket. Jag pressar i alla fall mig själv till att göra saker.

det hela faller ju på:

>>Man skulle kunna gå med för att pressa sig själv till att köpa mindre.

då kommer det ju bara komma med folk som följer det tankesättet och därmed kommer det inte genereras några pengar till systemet.

det är ju som om en grupp personer skulle starta ett eget socialbidragsystem utan att ha några som pumpar in pengarna..

>>Jag pressar i alla fall mig själv till att göra saker

jag med, jag mäter min egen prestation i hur mycket pengar jag kan tjäna ihop till lyx konsumtion..
inte hur snålt och eländigt jag kan leva på andras bekostnad...

Roger: Tycker du svarade väldig väl åt mig måste jag säga. =)

Daniel: Med tanke på att du inte lyssnar eller ens tar till dig den kritik vi kommit med, så ser jag ingen poäng i att ens försöka resonera med dig. Jag brukat tycka att jag är rätt öppen för det mesta, och jag kan i stort sett alltid övertalas om jag tycker att någon annans argument är bättre än mina. Men du har fortfarande inte kommit med ett enda vettigt argument som inte är helt baserat på dina politiska åsikter. Vi kan också konstatera att varken jag eller många med mig delar dem.

Vill jag köpa mig en ny platt TV, så tycker jag att jag har rätt att göra det eftersom jag faktiskt jobbat och tjänat in pengarna till det. Vill du hellre köpa en billigare TV och ge resten av pengarna till andra, visst, det är ditt val - men försök inte få det till att jag gör fel. Jag följer och gör det jag tycker är rätt - och du kan aldrig få mig att tro/tycka att jag har fel utan vettiga argument.

Ta åt dig Rogers exempel, som jag tycker var riktigt bra. Du kommer som jag nämnde innan bara få med de som vill vinna på systemet - ja och så du då, som så gärna betalar in till det...

/Emma

Och du snackar om konsumtion, överkonsumption.

Du flyger till Indien, bor på hotell, åker taxi, rickshaw till horområden och går runt och studerar kvinnorna där och konstaterar att 75% är tonåringar.

Surfar på Internet kaffé, köper kopierade DVD filmer med en glad kommentar:
"Jag gick därifrån med tretton filmer (se vilka på Det jag köper). Under 100 spänn. "470 rupees? Sure." Jag ska tömma det här stället på syndig film."



jösses,

Läser vidare om dina bravader

"Ett problem med att ha många internetidéer utan att kunna internetteknik är att man måste lita till andra för att genomföra saker. Jag har på senaste tänkt tanken att kanske själv försöka lära mig tillräckligt, vad det nu innebär. Men eftersom jag generellt tror på och förordar kommunikation istället för utbildning, kommer jag nu att satsa hårt på att cruisa runt på dataprogrammerarforum som pellesoft.se och presentera idéer som skulle kunna bli genomförda med hjälp av forumets geniala medlemmar."


tror inte medlemmar på Pellesoft är så blåögda att de går på dina fantasier.


De pengar du förbrukar är pengar du fått från försäljning av din lägenhet samt ev. besparingar.
"051122: Det går snabbt i Stockholms uppumpade bostadsmarknad. Idag skrev jag under försäljningskontrakt på 375 000. Det var nästan lite kul att bli prut-lurad på 5 000. Utflyttning sker på nyårsafton (alltså om köparen blir godkänd av bostadsrättsföreningen, vilket jag utgår ifrån)."


Den bild man får av dig är att du förbrukar resurser som andra skapar och roas av att se hur billigt man kan leva, men du lever på andras bekostnad, eller har jag fel?

När pengarna du sparat är slut är då tanken att du ska leva på almosor från andra som sliter ihop sina pengar? för knappast tänker du skaffa ett vanligt jobb i Indien.

Om alla skulle leva som du lär skulle det inte hända mycket här i världen och knappast skulle datorer och Internet finnas som du med glädje brukar.

/Roland

Roger: det faller det ju inte på. Det är alltid någon som betalar in pengar till systemet, eftersom det alltid är någon som konsumerar mest. Troligen de nya medlemmarna, eftersom de inte har hunnit bli påverkade.

Emma: du låtsas som att jag har sagt att det inte är din fria vilja att köpa en platt tv. Jag hävdar att det alltid finns mer lustfyllda saker att lägga pengarna på, om man är medveten om dem.

Roland: du låtsas som att det är dyrt att bo på hotell i Indien. 20 kr/natten. Just nu: 12 kr/natten. Men det var lovande att du orkade läsa så pass mycket av mig som du faktiskt gjorde.

Det där med att vara en nyttig/onyttig samhällsmedborgare är intressant, och något som jag brukar tänka på. Ditt resonemang verkar bygga på att samhället som det ser ut nu är det enda rätta samhället.

Jag håller inte med om det. Och: om samhället skulle ha sett ut på ett annat sätt, kanske jag inte hade haft lust att göra det jag gör, utan istället göra grejer inom andra områden.

Det skulle troligen vara lätt att hitta samhällsnyttiga funktioner som du inte vet ett dyft om, och använda det faktumet till att kalla dig för parasit. Så det är en riskabel argumentation.