Det är nog allmänt bekant att upphovsrätten varar i 70 år efter upphovsmannens död. Är upphovsmannen inte namgiven eller nämnd, gäller den i sjuttio år från offentliggörandet. (43§ och 44 §)

40a § säger att för datorprogram skapade i anställningsförhållanden så övergår upphovsrätten till arbetsgivaren om inget annat avtalats. Gäller det hela upphovsrätten, även den ideella? Verkar inte så tycker jag om man läser 3 §. Således är fortfarande den anställde upphovsman, eller hur?

Vad gäller då för namngivandet när man ger ut datorprogram? Behöver man namnge alla upphovsmän? Vad är "god sed" här? Detta känns som relevant ur varaktigheten på upphovsrätten. Namnger man upphovsmännen (programmerare, grafiker, med mera) så blir det ju till och med 70 år efter den sistes död? Annars endast till och med 70 år efter programmet gavs ut. Någon som vet? Har jag missat något vesäntligt?

Jag inser att frågan närmast är akademisk till sin natur på grund av det helt absurt långa tiderna för upphovsrätt. Om 70 år (eller dödsfall+70 år) finns troligtvis ingen som ens kommer ihåg programmet eller använder det (skulle jag tro), men jag tycker ändå frågan är intressant.

Hej,

Den IDEELLA upphovsrätten kan bara avtalas bort i begränsad omfattning. Vad detta innebär i realiteten varierar från fall till fall.

När det gäller datorprogram har god sed inte ansetts innebära att upphovsmännen måste anges.
Däremot borde det ligga inom god sed att alla namnges i tex manual eller liknande vid första utgivningen av en programvara.

Det inte är givet att den anställde omfattas om han inte arbetar självständigt i förhållande till arbetsgivaren, se tidigare diskuterad artikel.

Observera att de specifika reglerna om datorprogram längre fram i URL tar över de generella inledande, 3§ och framåt.

Vissa typer av verk, t ex musik, har av kutym och även i förarbetena givits ett mer omfattande skydd, jämfört med just t ex datorprogram. Rättsfallen torde dock vara få.