Frågan har varit upp förr men jag testar en gång till.

Studerade den senaste månförmörkelsen och blir alltid lika förundrad.

Är det slumpens skördar att jordens omkrets exakt passa på så sätt att ,
den med sin skugga exakt täcker hela Månen.

Hur kan det bli så ?

Sett från jorden ser månen och solen ungefär lika stora ut. Detta betyder att kvoten mellan deras diameter och avstånd från jorden är ungefär lika.

Eftersom avståndet mellan månen och jorden är litet i förhållande till jordens avstånd till solen, medför detta att jordens kärnskugga på det avstånd där månen passerar får ungefär samma diameter som månen.

mmm... det är ju en korrekt iakttagelse. Men är det därför månen hamnade på just detta avstånd.

Finns det något mystiskt samband mellan våra gravitationer/massor Sol Måne och Terra Nova.

Har svårt att förstå att avståndet till Månen i förhållande till sin omkrets skulle av slumpen bli så exakt.

Djup fråga det förstår jag Men ! lurigt är det.

Lurigare är det väl att solsystemet är ett kaotiskt system som av ren tur har lyckats hamna på en av de minutiöst få stabila banorna?

Jag skulle väl vilja påstå att det är fysiken som placerat månen i den bana den har. Månens bana är elliptisk runt jorden och ellipsens stora diameter är exakt i fas med solen, detta för att solens har en så stor dragningskraft att den påverkar månens bana medan jordens dragningskraft bara håller månen i schack.... Men vad vet jag...

Pontus
mmm... så är det,men att då omkretsen skulle spela
ett samband med dessa gravitationer är för mig mystik.

Visserligen är Månen losssliten från oss i tidernas begynnelse så Vi har
väl/kanske ganska lika massa per volym.

Tror inte att slumpen ställt till detta.

Det är varken slumpen eller guds försyn, det är tillochmed helt felaktigt att jordens skugga bara precis täcker månen. Diametern på jordens kärnskugga vid månen är betydligt större än månens diameter, så någon perekt passform är det inte frågan om.
Vid solförmörkelse kan det däremot se ut som att månen precis täcker solen. Detta är dock bara en tillfällighet. Månens avstånd till jorden ökar hela tiden och väntar vi bara tillräckligt länge (väldigt länge...) så är solförmörkelser ett minne blott.

Först en parantes (
Rent logiskt, med tanke på att solens storlek,
borde det inte vara så att jordens skugga blir mindre ju längre bort den faller? )

Sen borde väl månen täcka solen ännu mer om den är på väg ifrån oss som du påstår Anton?

Nopsi....


Om månen närmar sig solen / förflyttar sig bort från jorden när den är mellan oss och solen så blir den yta den täcker av solen mindre och mindre och alltså kommer vi i slutändan inte få några solförmörkelser. Annars skulle ju Neptunus kunna ge oss solförmörkelser också då den liggre ännu närmare solen ;) ;) ;)

<b>>[...] Neptunus [...] liggre ännu närmare solen
Öh?

<b>Det är varken slumpen eller guds försyn, det är tillochmed helt felaktigt att jordens skugga bara precis täcker månen. Diametern på jordens kärnskugga vid månen är betydligt större än månens diameter, så någon perekt passform är det inte frågan om.</b>

Här måste jag erkänna att jag resonerade felaktigt. Har senare räknat på det och det föll inte alls ut så som jag trodde att det skulle göra.


<b>borde det inte vara så att jordens skugga blir mindre ju längre bort den faller? )</b>

Jo, kärnskugga är konisk och blir smalare längre bort från solen.


<b>Sen borde väl månen täcka solen ännu mer om den är på väg ifrån oss som du påstår Anton?</b>

Ju närmare observatören månen är, desto större del av synfältet upptar den. Därför täcker månen solen mer om månen är nära jorden.

Äsch.. tänkte lite konstigt... Skulle ju sagt Merkurius eller Venus ;)

Fel av mig !

Ni är ute på fel spår alla.
Det är Göran Persson som har bestämt hur det ska vara.
Och när han säger något, så rättar sig alla därefter, även planeter!!!

/Fim W