Jag håller på att lära min dotter att läsa nu. Då "ljudar" man ju bokstav för bokstav så att det blir ett ord.

Det fick mig att fundera lite...

Hur fungerar det när man kan läsa på riktigt:
- Läser man som ett barn, dvs bokstav för bokstav och bildar ett ord?
eller

- Läser man "ordbilder", dvs ser hela ordet på engång?

Vad tror ni?

/Per-Erik

Jag vet att det funkar så här:

Man ser en bild av ett ord vilket man placerar i ett sammanhang. Ordförståelsen avgörs av sammanhanget, om du läser ett helt nytt ord i ett visst sammanhang så kan du förstå det beroende på hur det används, annars så fastnar du på det ordet och är tillbaks till barnastadiet med ljudning.

I varje fall var det detta jag fick lära mig i skolan när jag gjorde ett specialarbete om språket och dess uppbyggnad. Detta sätt är ganska unikt för språk grundade i latin, i andra språk så avgör orden och dess form sammanhanget.

Här kommer ett exempel på det Trash skriver...


Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn
roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det edna som är
vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan
stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.

Suck, inte den där jobbiga texten igen :/.
Trodde dess populäritet hade dött ut vid det här laget.

hehe, det gick faktisgt bra att läsa och lätt av sig.

humm man läser väl bara enstaka bokstäver och osv.

Det är ganska intressant hur språk är uppbyggda och hur dom fungerar men ännu intressantare tycker jag är var dom kommer i från.