Jag har hela livet bott en bit utanför stan och vart som folk är mest, kanske lite mer galen, men det får man väl ta. För fyra år sen flyttade jag så in till city, eller ja en stadsdel med hög andel studenter, invandrare och mindre bemedlade som det så vackert kallas, på grund av en minst sagt akut bostadsbrist.

En kort återblick på dessa tre år visar att det som började med en positiv syn på invandrare har nu vänts till en allt annat än positiv. Min fråga är, vad fan ska man göra
för att förbättra integrationen och beteendet hos dessa, våra nysvenskar?

Följande händer mest hela tiden:
1. Vid återvinningsstationen slängs allehanda skit mellan och utanför containrarna, det sorteras inte och annat än vad som får slängas hamnar där. "Men det kan ju vara vem som helst" säger ni, jovisst, men kartonger med Libanesiskt bröd, 10-litersdunkar med olivolja och liknande (vilket svarar för majoriteten av skiten) är knappast något från en svensk familj. Dessutom kan man se dem när de kommer och slänger sin skit att de parkerar sin bil jämte stationen, öppnar bakluckan och hivar ut det, smäller igen och åker. Nu finns det en skylt 1x1 m som säger att stationen tas bort om det inte sker bättring. Händer något? Knappast.

2. Tvättider och tider i övrigt respekteras överhuvudtaget inte. Det slutar dock med att de får sin skit i en hög på golvet från min sida numera. Sen när man väl får sin tvättid så får man börja med att rensa ur maskinerna från allt jäkla ludd från de mattor de tvättat, trots STORA skyltar på Svenska, Engelska, Arabiska, Persiska, Albanska och Turkiska som förbjuder detta.

3. Parkering av bilar kan de inte. Det ser ut som ett skrotupplag på parkeringsplatsen eftersom de ställer sig kors o tvärs och mittimellan parkeringsrutor. Helskönt att man får pröjsa 100 spänn i månaden för en p-plats man bara kan utnyttja i snitt 10 dagar under samma period p g a deras underbara kunskaper i bilkörning.

4. De ställer till med majoriteten av alla de bråk som förekommer härute. Nån enstaka gång kan det iofs vara några andra kids som bråkar, men samtliga rån, överfall och liknande sker uteslutande av barn/ungdomar med invandrarbakgrund (enligt statistik från Polisen).


Detta är några exempel på vad som sker, detta har helt ändrat min syn på invandrare. Det låter trångsynt, men som sagt, innan jag flyttade hit hade jag en helt annan syn på saken. Folk man träffar som bor i andra delar av stan brukar ofta kommentera att jag nästan är på gränsen till rasist, men det är svårt att inte ändra åsikt om man bor mitt ibland dessa nysvenskar och ser hur jäkla dåligt jobb den svenska staten gjort när det gäller integreringen av dem.

Så min fråga lyder, hur kan man förändra detta? Jag är inte ute under någon paroll som "ut med packet" eller "stoppa invandringen", självklart ska folk få komma hit om dom behöver skydd och ett nytt land att bo i, men då måste vi också kunna ta emot dem och ge dem de bästa av förutsättningar att kunna bli goda svenska medborgare.

Ja, att påstå att det inte är problem med invandrare är ju bara att blunda för problemet, det _är_ så att invandrare har en högre andel i brottstatistiken i förhållande till folk.

Problemet är att det är tabu att tala om det så om det är ett problem så kommer aldrig en lösning kunna uppnås. Jag ser följande saker som plausibla förklaringar:
1. "Genetiska" orsaker - att folk från vissa områden rent av är aggresivare och saknar större respekt för lagar.
2. Kulturella orsaker; samma sak som 1., men att det istället beror på kulturen och religionen.
3. Flyktingpsykologin, alltså att man som flyende upplever vissa känslor och sen inte kan hantera dem när de hamnar i säkerhet.
4. Behandlingen av invandrare i Sverige, att vi har ett dåligt sätt att få in dem i samhället ordentligt, i detta ingår t.ex. segregationen.

Nummer 1 tror jag inte på av rent praktiska skäl - stora allmäna genetiska skillnader av den typen är nog inte rimliga att anta att det finns. Sen tror jag faktiskt att det är en kombination av de tre övriga, med minst betoning på 2.
Anledningen till detta är att jag hela mitt liv har bott precis på gränsen mellan tre olka områden; ett medel/överklass, ett "arbetarområde" och ett invandrar/slum/knarkarområde.
Det man märker tydligast är att det spelar ingen roll vad folk har för bakgrund när de kommer från invandrarområdet - det är lika mycket problem oavsett. Det är många inom de två fattigare områdena som i någon mån har varit kriminella.

Tittar man istället på medelklassområdet är det generellt mindre krångel - och bland invandrarna som bor där är det nästan ingenting (jag känner till två som var lite bråkiga) - det är faktiskt mycket fler av de som är krångliga som är svenskar.

Sen måste man också komma ihåg att det inte är de som sköter sig som man märker.

Min slutsats har hela tiden varit att om man bara hade löst upp segregeringen så hade en stor del av problemen lösts (och det kan man _bara_ lösa genom politiska beslut). Nästa bekymmer är att handskas med efterkrigssyndrom och liknande.

Fast å andra sidan - andra generationen beter sig oftast bättre när de väl kommit upp i ålder.

Jag försöker se på problem på ett konstruktivt sätt.

Mitt projekt har blivit mitt grovsoprum. Istället för att klaga och bli arj över att det såg ut som en katastrof. Tog jag istället nästa dag i anspråk och städae upp det. Jag hittade många bra saker. Dessutom är grovsoper av det mer trevliga soper som fins. Var mest möbler, elektronik, plast och trädgårdsavfall(kvistar, julgran, jord och sånt).

Jag dokumenterade hur det såd ut innan och efter.

När jag hämtade kameran för efterbilderna finner jag en microvågskartong med frigolit liggandes på fel ställe. Detta är fröet till förödelsen.

Det handlar nämligen om ett kollektiv ansvarskänsla. Att inta göra som alla andra utan att göra det man skall göra. Detta för att man är medveten om konsekvenserna av sitt eget agerande.
JAg kan inte tillbringa mitt liv med att sortera soper. Om alla däremot ser till att det ser lite bättre ut när det lämnar sopstationen. Räcker med att polocak upp en eller två saker. Så gör de en insats. Om alla sedan gör denna lilla insats kommer det märkas en tydlig skillnad.

Har varit på sävenäs sopförbränningsstation. Var ett mycket intressantstudiebesök jag ordnade till mig och mina klasskamrater som läste automation.

Jag har funderat på at sammanställa ett material om sophantering. Kanske dax att ta tag i det och skriva ett riktigt bra arbete. Så bra att folk som läser det blir påverkade. En individ kan

/Mvh, Andreas Hillqvist - En individ. varken mer eller mindre

Jag måste tilläga att jag tycker det är mycket fördommsfult att dömma personer efter deras etiska bakgrund.
Du känner inte till alla nämnare eller vad det har för konsekvenser. Jag skulle vilja säga att det är som att famla i mörkret. Dra inga slutsatser om du själv åtminstonde inte talat med dem. Hört hur de ser på saken. Kan hjälpa dig förstå problemet bättre och leda till en konstruktiv lösning.

Att skriva ett inlägg på pellesoft där du klagar på invandrare är inte konstruktivt. Det tyder bara på att du själv inte känner till att du kan påverka eller är för lat för att påverka situationen.

Om någon tvättar på min tvättid brukar jag först ringa på hos dem. Man kan inte kräva att alla kommerihåg allt. Jag tror att även du glömt din tvättid någon gång. Om personen inte är hemma eller det är oklart vem tvätten tillhör. Låt maskinen gå klart om du även hinner med din egen maskin. och behandla tvätten som du vill andra skall behandla din tvätt.

Annars riskerar du bara konflikt.

Om man behandlar andra människor illa är det inte förvånnande att de behandlar dig illa tillbaks.

Om du bara visste hur många gånger jag försökt föra en dialog om uppkomna problem. När det gäller sopsorteringen så HAR jag varit där och plockat iordning en gång. Jag har även fått tag i en fan som höll på att dumpa det rätt ut istället för att sortera och frågat vad han pysslade med, med den mest diplomatiska och varma stämma jag kunde anbringa. Svaret blev kortfattat men ack så talande "Håll käften svennejävel och sköt ditt fan, slyta tjafsa!" högljutt och förbannat. Tack, trevligt tänkte jag (inte) och gick vidare.

När man påpekar det där om tvätten så sätter man sig också i en prekär situation, en gång gjorde jag det även här utan att ta i med några hårda ord och utan att låta irriterad. Kvinnan (ja det var en kvinna, förvånande? knappast) som tvättade mumlade något och hängde knallade iväg till sitt får man anta. Nästa vända när min första maskin var färdig så stod kvinnan där igen, denna gång med sin son/bror/man (det var svårt att förtälja riktigt hur det låg till när hon såg ut att vara någonstans mellan 25-50), han var ungefär lika lugn och sansad som en svärm getingar som precis fått sitt bo krossat av en sadistisk Anticimexmedarbetare. Än en gång möts man av attityden: "Vi göra inga fel och om vi skulle göra ett misstag så ska du fan inte komma här och säga något för då kränker du vår heder, din jävel".

Detta har pågått under tre års tid och nu har all diplomati och alla medkänsla från min sida tagit slut. Och då jag inte lever med en kristen syn om att vända andra kinder och liknande så börjar jag bli hederligt skogstokigt förbannad på att det kan gå till på det här sättet.

Och den kollektiva ansvarskänslan som du nämner har de element jag snackar om käkat upp till frukost, så den går tyvärr inte att åberopa, trots många och idoga försök från såväl kommun, hyresvärd, andra hyresgäster o s v.

Jag har försökt få mina tankar och känslor dementerade men misslyckats efter ett långt och uttömmande samtal med min mor som skrivit avhandlingar och jobbat många år bland invandrare. Enligt henne så är det olika mellan olika grupper av iv (no shit) men den kultur och det synsätt som speglas i de som kommer från Mellanösternregionen så är detta ett vanligt förekommande beteende.

Något måste göras. Så är det bara. Frågan är bara vad. Det går inte bara lägga över skulden på invandrarna, lika lite som det går att stjälpa över skulden på oss svenskar.

Kanske har vi tagit in allför många asylsökande och
deras anhöriga. Långt fler än vad som arbetsmarknd
hinner svälja och som kan asimileras. Allt måste ha
gränser, så även solidaritet. Politiker pratar om bortre
parentes i A-kassan och även i sjukförsäkringen. Men
när det kommer till asylinvandring verkar det som om
politikerna vore fostrade i söndagskolan.
Men jag anklagar inte dom som kommer hit. Dom
handlar rationellt. Om jag hette Abdul Salam och levde
på några getter i Jemens torra bergssluttningar, och
visste vad jag vet om Sverige, skulle jag inte
tveka. Jag reste hit och sökte asyl. Jag skulle säga att
jag kämpat mot tortyr och förtryck. Om jag åker hem,
blir jag dödad. Sen skulle jag krydda med att jag kämpar
för kvinnors jämställdhet. Sånt går hem i Sverige.

Obs detta är endast kritik mot naivisterna i riksdagen.