Okej... forumet heter "Skrivklåda" och nu har jag skrivklåda. Måste få häva ur mig lite ilska och irritation som bubblar. Det låter förmodligen grymt egoistiskt och som försök till skryt eller "tyck synd om mig", men det kan jag försäkra er om att det inte är, jag är ingen sån person, jag måste bara få avreagera mig nu när min sandsäck har pajat. Om ni har lust så kan ni väl kommentera det, men jag bara måste skriva nåt.

<whine>
Jag läser teknisk fysik på chalmers; betraktat som det näst svåraste (åtminstone tekniska) programmet överhuvudtaget i sverige (teknisk fysik med elektoteknik i lindköping är lite svårare). Anledningen till att jag valde det var att en kompis också valde det (som slutade efter två månader).
Vi har ett erkänt mycket högt tempo, och har haft från början. Första året klarade jag utan att missa någon kurs, men nu andra året har jag missat ungefär en kurs per period (två perioder per halvår). Detta är en ganska hög frekvens av klarade kurser för programmet; omkring 30% har hoppat av, uppskattningsvis 80% av alla missade någon kurs i ettan.

Trots det finns det risk att jag får indraget studiebidrag, eftersom jag INTE missade något i ettan. Hade jag missat något, hade jag kunnat tenta upp det för att få tillräckligt med poäng, men nu har jag klarat för mycket, så det går inte. Kul system...belöna de som inte klarar sig.

Hur som helst så har jag ändå valt helt fel linje, jag började programmera omkring 15 år sen och har ett stort datorintresse; tro fan jag borde valt en datorlinje... =/

En normal skolvecka ligger på 30 timmar aktiv skoltid, och man beräknas alltså lägga ~10 timmar hemma. Inom andra inriktningar brukar man ha väldigt mycket mindre tid i skolan, men då vägs det upp av att de har mycket mer arbete utanför skolan att göra.
Yeah, right. Vi har inlämingsuppgifter (4 stycken á 15-20 timmar), två laborationer på omkring 25 timmar för ena och 8-10 timmar för andra, tre projekt; en på sisådär 30-40 timmar, två andra på vardera 20 timmar, kanske, och dessutom tre tentor. På 8 veckor.

Nu sitter jag här och försöker avsluta mitt projekt som jag egentligen borde vara klar med förrförraveckan men fick retur på, och försöker samtidigt plugga till tentan jag har imorgon klockan 13 med fyra sidor matematiska bevis jag måste kunna utantill. Samtidigt vet jag att jag bara har två dagar på mig att göra klart de två andra projekten. Dessutom är sannolikheten att en stupfull flickvän kommer ringa mig klockan halv fyra och vilja komma in ganska stor.

Sen lugnar det äntligen ner sig på söndag, när sommarlovet börjar. Räcker fram till tisdag klockan 8 då jag börjar jobba sommarn igenom för att samtidigt börja plugga omtentor i början på juli.

Jag kanske e bortskämd men det här är inte fan inte kul. Visst, det är mitt eget fel. Jag borde planerat mer, jag borde hängt med mer från början, jag borde ha tagit alla kurserna, och jag borde egentligen inte alls ha valt linjen. Men det gör mig inte gladare att veta att jag kunde ha haft det mycket bättre om jag bara hade gjort andra val tidigare.
Konstigt att man super för mycket...?
</whine>

Puuh... det var skönt... hoppas jag får någon ordning på det här jävelskapet nu, så får vi se vad som händer...

*Går vidare visslandes "Always look on the bright side of life"*

Mycket sjukt system.

Men jag skall till hösten börja studera vid högskolan. Så jag får väl tänka på att misslyckas med några kurser första året. Får väl välja de kurser som ligger sist på terminen.

Dax att bekämpa systemet. Är något fel skall man göra något åt det. Ett första steg kan vara att informera andra.

-"Let's fight!"

Niklas,

Det du skriver ger mig en hel del återfalls-tenta-ångest. Trots att det är åtta år sedan jag la ner pluggandet efter 12 terminer (när CSN inte ville ge mig mer studielån :-) så känner jag igen känslorna och ångesten. Jag valde ändå en enklare väg, dvs inte teknisk fysik eller annan civilingenjörslinje, utan jag valde fristående kurser på GU och Växjö Universitet/Högskola. Det är ju knappast någon hemlighet att man får kämpa mer för samma poäng på t ex teknisk fysik och liknande linjer...

Kan bara önska dig lycka till, och du kommer inte ångra dig om du lägger in en extra växel nu. Själv har jag mest ångest för att jag slösade bort stora delar av mina 6 år (och närmare 400 000 i studieskulder) genom att inte göra ett skit mer än jag behövde, förutom första året då jag inte visste hur mycket krut jag behövde lägga ner. Då fick jag VG på det mesta och mer eller mindre spikade de två inledande matematik-tentorna. Efter det verkade allt enkelt och man kunde ju festa i stället. Någon som hört talas om "Minsta motståndets väg"? :-) *suck*

En sak som jag dock med en del reservationer kan rekommendera är att inte gå på alla föreläsningar. Alla är vi olika men själv var jag otroligt frustrerad över att spendera tre-fyra timmar på en föreläsning när man kunde läsa in samma sak på en timme eller två på egen hand. Många lärare/föreläsare läser ju mer eller mindre ifrån innantill så varför lyssna på deras högläsning? Kanske kan du skippa föreläsningar som ändå inte ger så mycket om de ändå inte har närvaroplikt?

Hur som helst, ge inte upp...det kommer du att ångra resten av ditt liv...

När det gäller att memorera matematiska bevis så har jag en del erfarenhet. Har haft ett gäng muntliga tentor där vi skulle kunna mer eller mindre alla bevis i den aktuella boken (ibland upp till 80-100 bevis, vissa bevis tog upp flera sidor).

Jag brukade numrera bevisen och sedan skriva ned alla steg i respektive bevis som inte var självklara förenklingar eller som jag inte var 100% säker på och markerade alla andra steg med tre punkter (...) som man brukar göra i matematiken för det som är självklart. Detta gjorde att jag fick ned informationsmängden till högst ett par A4 som man sedan kunde råplugga in på några timmar.

Detta hjälper ju inte att förstå bevisen utan endast att klara tentan men ibland måste man fokusera på rätt mål :-)

Nu e jag lite lugnare, tentan borta och projekten har jag lyckats skjuta fram till tisdag. Men det betyder inte att jag tycker det är rimliga mängder.

Andreas: Visst är det sjukt, men sen är frågan om det är någon chans att påverka systemet. Om du tänker planera att missa tentor med vilje (vilket ju alltså inte är speciellt orimligt) så föreslår jag att du gör så att du för det första ser till att klara poängen med en hygglig marginal, och sen försöker missa de allra lättaste kurserna. Jag skulle t.ex. kunna ha valt att strunta i envariabelananalys eller linjär algebra.


Hultan:
Tack för omtanken. =)
Egentligen har jag väl mig själv att skylla, jag lägger inte skulden på någon annan, men det är bara så irriterande att man läser lika många poäng och utifrån ser ut att ha lika "svåra" utbildningar mellan civilingenjörsprogrammen, men ändå behöver man lägga ner löjligt mycket tid på det.

Det värsta är att Teknisk Fysik på just Chalmers dessutom har en extra hög takt. Man kan ta Reglerteknik som exempel. Reglerteknik för F är 3 poäng, för alla andra program på Chalmers som läser reglerteknik är den 4 eller 5 poäng. Reglerteknik för F på alla andra tekniska högskolor (åtminstone luleå, linköping, lund, kth) är 4 eller 5 poäng. Ändå har vi samma innehåll.

Annat exempel: En av mina kurser är Matematisk Modellering (ett tillval), och den ligger på 3 poäng. Vi går (gick) tillsammans med lite folk från "Naturvetenskaplig Problemlösning". Inget konstigt med det; förutom att vi läste två andra kurser, vardera kanske dubbelt så stora i omfattning än MatModell, samtidigt som NP-människorna bara läste den kursen, eventuellt med kvantmekanik. De får alltså 10 poäng för en kurs som vi får 3 poäng för. De går dessutom i en årskurs högre.
Jag e lite grinig, det måste jag säga.

Förresten, tipset om bevis verkar logiskt. Första året körde jag med idén med att förstå bevis och krångliga definitioner och det funkade bra så länge man faktiskt förstod dem. Har inte riktigt tänkt ut något sätt annars, men det verkar funka.

"Trots det finns det risk att jag får indraget studiebidrag, eftersom jag INTE missade något i ettan."

Saxat från CSN:
"Även om du inte uppfyller dessa krav har du rätt till fortsatta studiemedel om du uppnått 0,5 poäng per heltidsvecka under den senaste perioden och dessutom i <b>genomsnitt 0,75 poäng</b> per heltidsvecka under <b>samtliga veckor med studiemedel</b>, dvs. 75 procent av ditt studieåtagande."

Så det spelar ingen roll om du tog tentorna i ettan lr ej de räknas iaf in i resultatet nu.
Du behöver alltså 60p (förutsatt att du tog 20p av dem under detta år) efter åk 2 för att få fortsatt studiemedel i praktiken.

Jovisst är det så, men jag har för mig att vi räknade ut att jag hade tjänat på att kunna ta en extra kurs. Kanske tänkte fel, det var inte mycket funderande bakom. Jaja, skit samma, jag klarar det, det går precis runt. Det var inte därför jag skrev det, det vara bara en irriterande detalj.

Och nu sitter jag här 02:30 och ska simulera värmeproduktionens effekter på en elektrisk ledare. Rätt ok. =)
Det värsta är mitt trafiksimuleringsprojekt, som går åt helvete och en handledare som inte vill hjälpa till ett dugg men ändå klagar på allt. Får jag bara ändrat lite så att jag får godkänt så är jag nöjd. men när ska man hinna?
Hahaha... va man babblar när man e trött och irriterad...=)

Kämpa på.

Gjorde en tuff studietid i vuxna år 1993-1998 med komvux och tre år på högskola. Lägre nivå än det du läser nu men hade hus, bil familj och barn att tänka på att få det att räcka ihop till, alltså inte bara att slita med eländiga kurser och studimedelsproblem.

Hade därför pressen att inte missa en enda kurs eftersom jag ej klarat av examen med omtentor samtidigt som man läste aktuella kurser och extraknäckte för att få mat och övrigt att räcka till. Familjen stod ut och finns kvar. Ångrar ingent av slitet som var under dessa år, jag fixade det. Idag kan jag "skörda frukten" (hyffsat jobb även om man alltid kunde önska högre lön) alltså inte bara elände, man växer som människa också.

Kämpa på och var glad för att du har en livskamrat (tjejen) försök se det från den ljusa sidan.


"Ge oss kraft att förändra det vi kan, tålamod att acceptera det vi inte kan förändra, och vishet att se killnanden".

Tackar för trevliga ord.
Allt har plötsligt ordnat till sig. Problemen i båda projekten löste sig och jag kommer få allt inlämnat (visserligen efter deadline, men man får hoppas på det bästa).

<b>>Kämpa på och var glad för att du har en livskamrat (tjejen) försök se det från den ljusa sidan.</b>
Det har du rätt i!
Har man hållt ihop ett tag så tar man mycket för givet.

Och faktum är nog att jag ligger ganska bra till ändå, det är bara när det kommer alldeles för kraftig press på en gång som man blir lite deprimerad. För tusan, jag har ju redan fyra års yrkeserfarenhet och kommer komma ut med den i stort sett lägsta åldern en civilingenjör kan ha, och dessutom i ett av de svåraste programmen.
Bara att kämpa på och hoppas på att man tar så många omtentor som möjligt till hösten.