Att i realtid renderera fotorealistisk miljö är oerhört krävande, det förstår alla. :)
Men finns det idag någon chans att komma nära?

Om man leker med tanken att ett gäng skickliga programmerare gör en 3D-motor som kan köras på världens snabbaste superdator, skulle då EN enda person kunna koppla in sig med en virtualreality-hjälm på huvudet och kunna se sig omkring i en fotorealistisk värld i realtid? Eller är även en sådan datorkraft otillräcklig för en ensam ansluten användare?

Eftersom en del säger att det som händer i världen bara slumpas fram, t.ex hur atomer/molekyler rör sig; vad de menar med slumpvisa händelser, är alltså sådana där de inte kan beräkna fram vad som kommer att hända. Och att jag inte har hört någonting annat, så tror jag att vi, idag, inte kan beräkna exakt hur saker kommer att te sig.

Vi skulle däremot kunna applicera en del kända lagar i vår motor och få en ganska bra bild av hur det fungerar. Men att komma så nära som Matrix är nog ganska onåbart i dagsläget.

Tänk er för vad som skulle kunna inträffa ifall vi skulle kunna använda datorer och beräkna sådana saker som händer i verkligeheten. Ifall vi skulle kunna "kopiera" in ett exempel in i vår datorvärld(Matrix) och lyckas få med allting som har med vårt exempel att göra, så skulle vi kunna beräkna framtiden.

Ganska ruskigt att tänka sig att man skulle kunna beräkna fram framtiden vá? heh,,.,.

Vi skulle, enligt mina funderingar, inte kunna beräkna framtiden till 100% dock(bra d :p). På grund av att i de fallen så måste vi ta med ALL information från vår värld som skulle kunna tänkas 'påverka' framtiden. Det innebär alltså att vi måste kunna 'beräkna' fram allting hela tiden, inklusive det som denna dator 'beräknar' fram; ganska omöjligt enligt mig ;)

Äsch, jag svamlar för mkt :)

Eftersom det inte finns så många krafter och sånt krafs i världen, så skulle det inte vara 'alltför' svårt att bygga en simpel motor. Om man sedan vill ha bättre "performance" så skulle man kunna applicera en del grundlagar, hum,. detta låter avancerat, all grafik och skit sedan.,usch,. skulle vara kul att vara med och bygga på skiten iaf ;P

______
Mechy

det beror nog på ,

fotorealistisk som man kan interagera med , tex rava av ett blad från en blomma eller fotorealistisk som i att bara se sig omkring?

det sistnämda tror jag är fullt möjligt , kanske inte med en enda dator med ett kommerciellt spel gfx kort , men kanske med ett gäng sammankopplade superdatorer.

dock tror jag det är ett bra tag kvar innan det går att simulera fysiken i världen oxo.

//Roger

Klart det är möjligt, dom gjorde det ju i filmen..... !?


:-)

Fysiken är egentligen ganska lätt att hantera; man använder sig normalt av spring-mass-modeller, och kan på så sätt få fram all "mekanisk fysik". Dvs. vad som händer om man slänger en gummiboll på en keramikvas, osv.
Har man sedan ett tillräckligt finmaskigt nät på sig som kan kolla ens rörelser så kommer man med en aningen utökad modell kunna t.ex. riva av ett blad från ett träd. Däremot är det grymt beräkningsintensivt med så komplicerade modeller. Det finns spel som kommer implementera liknande saker inom några år, men mycket mer basic. Man kan t.ex. se en man som faller ner för en trappa, och fallet är realistiskt.

Sen är ju själva 3d-upplevelsen inte svår; det är bara att man har en skärm per öga, vars bilder är aningen förskjutna till varandra.
Angående datorkraften för själva renderingen: tror definitivt att det finns tillräcklig kapacitet för det i världen; det är ju ett typiskt jobb för parallella beräkningar, och det finns det nog tillräckligt processorer för...

För att få en fotorealistisk värld så måste man använda sig av ray-tracing-teknik, alltså att beräkna exakt hur ljuset faller och studsar på alla objekt som man visar. Det kräver enorma mängder beräkningar, men det kanske är möjligt att hinna med att beräkna en hyfsad bild på 20x20 pixlar i realtid med dagens teknik...

Den teknik som används i 3D-spel är ju ganska verklighetstrogen, men det som saknas är ju detaljrikedomen och just det fotorealistiska ljuset. Den bygger ju på att den värld som syns är uppbyggd av plana ytor med mönster på, och några få ljuskällor. Verkligheten består ju mest av icke-plana ytor, och ljus som studsar från yta till yta, alltså i praktiken ett väldigt stort antal ljuskällor.

Ni ser på fel tillvägagångssätt. Varför använda ögat? Anslut direkt till synnerven.
Ögat är ju konstruerat så att endast ett väldigt litet fält kräver fotrealism. Det övriga kräver väldigt låg upplösning.
Om det är möjligt att emulera signlerna ögat ger ifrån sig direkt till synnerven. och läsa av vart ögat ser/pekar. Så gissar jag att det nästan skulle räcka med en måttlig dator för att kunna lura en människa.

Möjligt _idag_ pratar vi om, Andreas...

<b>>För att få en fotorealistisk värld så måste man använda sig av ray-tracing-teknik, alltså att beräkna exakt hur ljuset faller och studsar på alla objekt som man visar. </b>
Det blir inte fotorealistiskt för att man raytracar; det bästa man kan göra är att använda global illumination, och då är det _väldigt_ långsamt.
Sen är frågan om fotorealistiskt är nödvändigt, det är viktigare att saker beter sig riktigt än att varje liten reflektion ska synas.

Man kan göra approximationer som är så pass bra att man i stort sett inte kan se skillnad mellan riktigt ljus och det som visas på skärmen.

<b>>Verkligheten består ju mest av icke-plana ytor, och ljus som studsar från yta till yta, alltså i praktiken ett väldigt stort antal ljuskällor.</b>
Beror på hur man ser det. Om vi inte pratar om fraktala ytor så är plana ytor en god approximation som konvergerar mot verkliga.

någon som sett denna?
http://www.jamesbambury.pwp.blueyonder.co.uk/unreal3_0002.wmv

ganska fläskigt..

//Roger

Det finns idag möjlighet att skicka signaler in nerver. Man kan låta en nerv växa igenom ett tunt kiselnät. Om det är tekniskt möjligt att helt ersätta ögat idag kan jag varken förneka eller bekräfta. Men för en riktig matrixkänsla tror jag det är en mer realistisk lösning än att använda skärm/skärmar eller laser på näthinnan.

<b>>någon som sett denna?
http://www.jamesbambury.pwp.blueyonder.co.uk/unreal3_0002.wmv

ganska fläskigt.. </b>

...garlf...gah...flbargh... (Det där föreställde dregel)
Det var nåt av det snyggaste jag sett på länge.

Kollade runt lite, och det verkar som ljuspartikelrendering verkar som det allra bästa. Förbannat snyggt, men de borde inte kunna få med några vågeffekter med modellen.

<b>>Man kan låta en nerv växa igenom ett tunt kiselnät. Om det är tekniskt möjligt att helt ersätta ögat idag kan jag varken förneka eller bekräfta. </b>
Men du kan väl inte göra det på en levande, färdigutvecklad människa utan att skada synen?
Att ha en realiserbar sådan tror jag inte kommer ske på ett antal årtionden.

2015:
>
Årets julklapp; virtuell värld.

Varken fungerande syn-, hörsel- eller känselnerv behövs; ansluts direkt till hjärnan. Mindre samling verktyg för att ansluta leksaken till hjärnan behövs dock.

Systemkrav: Kvantdator med minst 1024T partiklars minne

>
>Men du kan väl inte göra det på en levande, färdigutvecklad människa utan att skada synen?
>Att ha en realiserbar sådan tror jag inte kommer ske på ett antal årtionden.
>

Ingen som sagt något om att lämna synen intakt eller att det skall vara färdigutvecklad människa.

Jag tolkade frågan som om det var möjligt att uppföda en mäniska och ersätta deras sinnes intryck med simulerade sinnesintryck från en datormiljö. Det är ju det Matrix handlar om.

Om Matrix varit mer realistisk tror jag inte maskiner brytt sig om det skadae sybnen eller inte. De skulle dessutom inte lagt ner så mycket resurser på människor. Utan istället genetiskt framavlat en varelse, kanske från grisar.

Jag tror man kan försvara maskinerna i Matrix med det att det saknar kreativitet. De kan själva inte hitta på nya idéer eller funna nya lösningar för problem. Därför anlitar det människorna i matrix för att utföre dessa uppgifer åt dem.

Dessutom skulle matrix inte var lika spännande om Neo ersates av Grisen - Babe. ;o)