Ibland händer det som inte får hända. Och vem skall man skylla på? Tja, när man själv har trampat i klaveret rejält blir det svårt att inte skämmas rejält. Det finns de som säger att skall man göra bort sig så skall man göra det rejält. Jag vet inte om jag håller med. Inte just nu iallafall. För mig hände det nämligen nyss.

Okej, så vad har jag då gjort? Och varför berättar jag om det här?

Till att börja med så är detta inget försvarstal, jag försöker helt enkelt beskriva vad som hänt. Naturligtvis är det färgat av min tolkning av situationen, men inte desto mindre har jag en pinsamhet modell större att bära med mig för alltid.

Sedan ett antal år tillbaka så driver jag egen verksamhet, med bas i skåne men med en del kunder i halland, småland, blekinge och någon enstaka lite längre norrut. Min verksamhet driver jag från hemmet, där jag har min telefon som är registrerad hos NIX registret för att slippa telefonsäljare.

I vissa perioder så formligen druknar jag i telefonsäljarnas samtal, med flera påringningar per kväll. Många av den här typen av företag ligger lite längre norrut än där mina kunder normalt sett befinner sig. Börjar man ana vart historien är på väg?

För en tid sedan knöt jag lite mailkontakt med en kille angående ett jobb som jag var intresserad att göra för honom. En av de viktigaste egenskaperna en småföretagare bör ha är ett gott minne. Detta är ingen egenskap jag besitter. Således, det var ett tag sedan jag knöt kontakten med killen, och hans namn hade fallit i glömska hos mig. Affärsupplägget och alla andra detaljer fanns dock mycket tydligt i mitt minne.

En viss tid, dock inte orimligt lång, har nu förflutit sedan de inledande diskussionerna och jag hade kommit till slutsatsen att jag inte verkade tillräckligt intressant i konkurrensen. Där hade historien kunnat sluta och jag hade varit nöjd trots utebliven affärsmöjlighet.

Ikväll så händer då det som inte får hända. Ett antal telfonförsäljare ringer och vill sälja just sin underbara produkt. "Nej tack, jag har redan ett mobilabbonemang" och "Snälla du, respektera gärna att mitt telefonnummer finns i NIX registret".

Så småningom brister mitt tålamod. Det är då som det viktiga samtalet kommer. Jag ser på nummerpresentatören att det är ett nummer som kommer från norra Sverige. Jag lyssnar knappt när killen presenterar sig och frågar efter mig.

"Vad vill du sälja", snäser jag ur mig. "Inget" får jag till svar och jag undrar varför de alltid säger så, de låtsas alltid som om de vill _informera_ om en fantastisk sak. Återigen frågar man artigt efter mig.

Trött på kvällens tidigare säljare så hade jag redan bestämt mig för att detta var ännu en och med brustet tålamod att inte få bli ostörd i hemmet så fortsätter jag i samma oförskämda stil. Att trötta ut med detaljerna är inte min tanke här, och skulle dessutom bara få mig att skämmas ännu mer. Poängen är nog tydlig ändå...

Så småningom - alldeles för sent - så inser jag ju vad det hela var tänkt att handla om. Katastrof! Jag förklarar kort att man ringt fel nummer och ber att inte få bli störd igen. Ridå!

Så vad gör man nu?

Jag inser iallafall att jag är bortgjord och att affären aldrig någonsin kan bli min. Inte ens om jag betalade tusen miljoner.

Men man kan ju ändå inte sova med gott samvete. Nummerpresentatören har ju killens nummer. Med mycket ångest så ringer jag upp killen. Jag vet att det låter som en dålig historia, men jag kände att jag var tvungen att be om ursäkt. Killen svarar förvånat och blir nog ännu mer förvånad när jag ber om ursäkt. Naturligtvis kan jag be om ursäkt tusen gånger, krypa på bara knän runt korset tusen varv och kyssam marken till det blir en smärre insjö, men han kommer aldrig att få en anledning att förlåta mig ändå.

Svaret blir som förväntat. Han berättar för mig att han blev oerhört förvånad av mitt sätt att svara (första gången) och tyckte att han blev riktigt illa bemött. Inom mig kan jag bara hålla med, han har ju rätt. Jag ber om ursäkt en gång till och säger att om han skulle vilja, så finns jag kvar i framtiden och vi säger hej då.

Jag vet ju mycket väl att han aldrig kommer att höra av sig. Varför skulle han? Jag har varit en idiot, och nu får jag stå mitt kast. Så är det bara och inget i världen kan någonsin ändra detta.

Så vad lär man sig av detta? Jag borde lära mig att vara lite mer ödmjuk mot telefonsäljare. Tyvärr kommer jag nog inte lära mig det. Vad jag däremot hoppas att jag lär mig är att inte döma för mycket eller för tidigt, utan istället ta reda på lite mer fakta först.



Slutligen, varför skriver jag detta här?

Egentligen vet jag inte. På ett sätt är det skönt att kunna få berätta sin pinsamma historia så att man får det ur sig. Jag kommer inte att skämmas mindre, men kanske kommer jag att kunna sova lite bättre.

Eller så är det bara så att jag vill vara ett varnande exempel och hoppas att andra inte gör samma misstag som jag. Fast det är ju inte troligt, att någon skulle göra. Det är ju trots allt lite väl korkat för att kunna hända två gånger.

Nej, i slutändan handlar det väl ändå om att jag vill vända denna dystra historian till något som åtminstone någon annan kan le lite skadeglatt åt, så har jag förhoppningsvis spridit lite glädje också idag.


Och så slutligen. Den som får affären kommer aldrig att veta vem jag var, eller att jag var en av de som kanske hade en chans. Men likväl så vill jag önska både denne och uppdragsgivaren som jag gjort bort mig inför, ett stort lycka till på vägen och önska dem ett långt och gott samarbete.


Så "do not try this experiment at home, kids".


// Johan

Det är så vackert Johan :)

Jag, precis som du, är trött på telefon försäljare som enträget skall sälja sina produkter. Speciellt störande är när telefonföretagen ringer en gång i veckan. Fasten man sagt att man inte är intresserad och att man har en bindningstid som måste löpa ut innan man ens kan överväga att byta till deras förslag.

Nått som brukar vara ett bra sätta att få dom att tröttna är att genast säga att man är "ekonomiskt oberoende". Då finns det ingen anledning att spara 1 öre per minut när man ringer till pajala från paraguay. Det brukar dom inse rätt fort...

> <b>Nått som brukar vara ett bra sätta att få dom att tröttna är att genast säga att man är "ekonomiskt oberoende".</b>

Jag har två varianter som fungerar hur bra som helst (telefonförsäljare verkar ha en otrevlig vanaa att ringa kvällstid).

1) Jag avböjer erbjudandet och säger att jag inte vill ha fler samtal från honom eller hans företag och innan jag lägger på så frågar jag artigt att försäljaren ska upprepa sitt namn, sitt anställningsnummer hans chefs namn och telefonnummer. Jag har nog aldrig fått påringning från samma företag två gånger.

2) Är det en otrevlig säljare som ringer kvällstid så börjar jag med att fråga efter hans namn och hemtelefonnummer och ber om att få fortsätta diskussionen dagen efter när jag ringer hem till honom och stör efter hans arbetstid.

Rolig (?) historia, och snarlik situation de flesta antagligen har råkat ut för, om än inte i samma omfattning...

Angående försäljare i allmänhet:
Eftersom det de säljer oftast är ren skit så tycker jag att det funkar hyfsat bra att förklara att "nej, mitt nuvarande telefonkort är garanterat billigare än allt du någonsin kan komma med" direkt. Känner själv ett antal som "arbetat" som telefonförsäljare, och vet man varför de är som de är...

Grejen är nämligen att de allra flesta jobbar på provision, får gå kurser i att i princp vara påträngande osv. Allt sammantaget gör att de blir grymt ettriga, och arbetar när de har tid - i regel efter skoltid, eftersom merparten tydligen är gymnasie/komvux/universitetsstuderande.

Motmanuskript: http://www.xs4all.nl/~egbg/motmanuskript.html

Rickard, dina svar skall jag prova!!!

Förra veckan ringde en telefonförsäljare, följande äger rum:

Jag: Hjort
Tjejen: Hej, är det <min farsas namn>?
Jag: Nej.
Tjejen: Jasså, det är det. Bra. Hej, jag ringer från nånting-telekom
Jag: Jaha?
Tjejen: Jag undrar om du känner till att vi är Sveriges billigaste telekomföretag?
Jag: Nej, det gör jag inte.
Tjejen: Vad har du för telefonbolag nu, så kan jag jämföra med våra priser.
Jag: Det har du ingenting med att göra.
Tjejen: Då antar jag att du inte vill byta...
Jag: Helt korrekt, hejdå.

Hon borde kolla sin hörsel ;).

Jag: Daniel.
Hon: Hej är det här Daniel Åsberg?
Jag: Ja.
Hon: Ja hej Daniel, jag tänkte höra med dig om du har hört att man kan ringa gratis på kvällar och helger?
Jag: jaha?
Hon: Vi på "nånting"-(kanske)telekom har här ett erbjudande där du för bara nånting-kr kan ringa gratis kvällar och helger, hur låter det?
Jag: Inge intressant.
Hon: Ok, får man fråga varför?
Jag: Det är hockey på tv.
Hon: Ok, ja men då ska nog jag ta och kolla också.
Jag: Bra, hejdå.
Hon: Hej då.

Damen, Hej Daniel, Jag lovar att jag kan sänka dina telefonräkningar på detta abbonemang med flera tusen om året.
Jag, Tror jag inte.
Damen, Det är väldigt enkelt att bevisa, Vad ringer du med i dag?
Jag, Tele2
Damen, Du ser, det kommer att innebära att om du ringer för 1000:- i månaden idag kommer du att tjäna 200 på att ringa med oss.
Jag, låter bra, kan du ta det med min chef som äger abbonemanget?
Damen, Ja visst, var jobbar du?
Jag Tele2
Damen, ha en trevlig kväll *klick*

Enklare kan det bara inte bli ;-)

Fornot, Jobbar inte på Tele2, Kommer förmodligen inte att göra heller ;-)