Niklas!!!

Efter en flaska rött och ett par Elephant öl. Vad innebär rubriken?

Hahaha!
Kul att du uppmärksammar just mig... =)

För det första är det en ganska gammal beskrivning, men mycket stämmer fortfarande. Kan börja med en, mer hinner jag inte just nu:

Neodeterminism: Modernare tro på determinism. Determinism innebär att man tror att allt är förutbestämt, på så vis att allting styrs av samma fundamentala fysiska lagar. Ett givet startvärde ger en definitiv utgång. Detta var synsättet man hade inom fysiken fram till, säg, tidigt 1900-tal.
Sen började man med kvantfysik, vilket i praktiken (bland annat) innebär att man börjar betrakta världen som slumpartad. Det finns alltså en slags osäkerhet i varje situation.

Neo betyder ny, och menar då lite löst att allt trots allt är förutbestämt, men på ett sätt som vi inte riktigt förstår än. Man kan tänka sig ideer via M-teorin som har lite med parallella världar att göra.

Okej, jag fortsätter...

Nihilism:
Nihilism är egentligen ett ganska extremt uttryck. I grund och botten handlar det om tron på att allt är förgängligt, allt är mekaniskt, etc., som då innebär att alla typer av band till andra människor, alla känslor, osv. är totalt meningslösa. Det finns liksom ingen djupare betydelse av världen än det som det just nu är. Det enda man ska bry sig om är sina instinkter.

Det finns exempel på nihilister som arbetat som lönnmördare just på grund av att de inte bryr sig, och jag har även hört om en kille som sköt en annan, varpå han satte sig i samma rum och åt lunch.

Min variant är inte extrem, utan jag tror på människan som en social grej. Jag menar alltså att band till andra människor, sociala förmågor, känslor osv. är något som är naturligt, och mycket väl ska bejakas. Men jag har samtidigt en ganska lugn och kall inställning till mitt eget liv, dör jag så dör jag, inte svårare med det.

Filosofisk anarkism:
Anarkism brukar ju förknippas med extremvänster, demonstrationer, osv. Problemet är att anarkism är ett grymt brett synsätt, väsentligt bredare än liberalism och socialism. Det finns därför olika falanger inom anarkismen.
Den vanligaste är den politiska anarkismen, det är de som kallar sig själva för anarkister. De bildar fackförbund, sätter upp planscher, gör barrikader, osv. och de är närmast syndikalister. De är ideologer (läser massor av böcker av ryska författare från 1870-talet), precis som många extremliberaler. De ser också sig själva som de enda "riktiga anarkisterna". Och slutligen så är det nästan bara från dem man hör något.

Sen finns det primärt två ytterligare inriktningar, den filosofiska, resp. den individualistiska.
Den individualistiska är lite speciell i det att de anser ofta att de själva är förmer än övriga människor, och att de vill leva helt fritt, helt utan stat eller samhälle, att alla människor bör leva mer som djur. I början höll jag till viss del med dem, men jag släppte sen det, eftersom de slår knut på sig själva.

Kallas ibland för extremliberaler också. Ett antal expriment har gjorts, där en större grupp sådana har bildat autonoma samhällen, men det blir lite som kollektiv, de löses upp tämligen snabbt.

Slutligen har vi min grupp. Den gruppen som ser samhället ur ett mer matematiskt perspektiv. Jag anser att samhället fungerar på ett ologiskt sätt, att vi försöker nå våra mål på ett sätt som innebär att inga blir nöjda, de som vill ha förändringar får det för sent, för lite, och för dåligt, medan de som inte vill ha förändringar ändå får det.

Jag hade hellre sett ett styre där mitt val inte rör dig, etc. Jag är i princip inte ens intresserad av en polis.

Grunden för detta fick jag när jag var 10-11 år och satt och åt. Plötsligt tänkte jag på en domstol, och så sa jag till farsan: "Men hur kan någon i en domstol bestämma att någon annan har gjort fel, även om han har dödat någon?". Han svarade "men det är väl tur det", typ.
Och grundfrågan kvarstår... varför ska någon annans etiska uppfattning, någon annans normer gälla mig?
Finns det inget sätt jag kan göra för att vara utanför deras normer?
Och då blev jag förbannad. Inte för att jag ville döda någon, men för att om jag ville det, så var det någon annans åsikter som påverkade hur jag skulle bli behandlad.

Observera dock att detta bara är något som säger hur jag tycker att samhället <b>egentligen</b> borde vara, inte hur jag tycker att det ska ändra sig. Jag anser inte att ett steg i den riktningen är rätt, bara att om jag hade fått bestämma hur världen hade sett ut från scratch så hade jag inte gjort det som idag.

PUH!!

Hoppas någon fick lite rolig läsning av det här iaf... =)

Tack Niklas för din förklaring.

Det var en komplex läsning. Jag har en annan uppfattning om livet och samhället men jag skall inte argumentera emot dig och din syn. Jag var ju som sagt nyfiken på rubriken.

Peter

Nej, det här är ju nästan omöjligt att diskutera, det är ju en grundinställning. Och de flesta har nog en syn på livet som skiljer sig ganska mycket från min. Det jag kan hoppas (och tror) är att jag har ett annat angreppssätt på problem och diskussioner, vilket gör att jag ofta kan ge alternativa ideer snabbt.

hmmmm... man kanske skulle konvertera?
förra vecka va jag fi:are och tyckte:
att kvinnor som sover med män är könsförädare

(he he)