Jag gör musik, även om andra inte kallar det så.

I våras bad UNT Fredag lokala band att skicka in sina demos, jag gjorde det och blev recenserad. Nyligen så var det dags igen, jag skickade då in en till demo - däremot låter den mycket annorlunda jämfört med den första.

Här är båda två:

Ljudkonstnären O2FN kallar insiktsfullt sin musik för "det förjävliga skränet". Först låter det som om han har stoppat bandspelaren i en sportbag och gått på en promenad. Detta följs av rundgångsonani, distade nynnanden och ett brandvarnarpip som faktiskt ger mig äkta ångest. Plötsligt inser jag vilken fruktansvärd sjukdom tinnitus är.

www.oljud.nu/o2fn

Artisten h: påstår att han har spelat in sin demo i bastun. Men jag misstänker att han har tagit med sin mikrofon till en betydligt varmare plats än så: helvetet. Hans experimenterande med brus och pip kan göra vilken rofylld själ som helst till ett darrande nervvrak. Men vrider man bara ner volymen ordentligt och blundar blir det plötsligt fascinerande och oljuden förvandlas till något som åtminstone utomjordingar skulle kunna kalla för musik.

www.oljud.nu/h