För att inte "hijacka" "Hur gammal är du?" tråden startar jag en ny. Hoppas det var rätt.

Appropå inopererade chip [Sv: Hur gammal är du ?]

Om 50 år behöver vi inga inopererade "chip". Då har vi bio interface mellan vårt interna neurala nätverk och externa mottagare och sensorer, kanske baserade på kol istället för kisel som idag. Här kan du direkt få din kroppskemi, inklusive DNA, analyserad och övervakad mot oönskade förändringar. Om något galet upptäcks så hanteras det omedelbart av en, för ändamålet speciellt konstruerad, armada av nanorobotar. Nanorobotarna behöver inte ens injiceras utan kan "intas" tillsammans med normal föda och hittar själv ut när de är klara med sin uppgift.

Kisel datorerna kommer att utvecklas mot massiv parallellism (är det ett ord?) med enklare arkitektur i varje enhet stället för dagens mer och mer komplexa kärnor, förvisso även parallella men inte jämförbara med neurocessorerna (samansatt ord av neuron och processor) där hundratals miljarder enheter kan kopplas ihop i 3 dimensionella, expanderbara nätverk. Deras styrka ligger inte i snabbhet utan i förmågan att kunna anslutas till andra neurocessorer. En neurocessor kanske har ingångar från 10000 andra neurocessorer och i sin tur utgångar till några 1000. Programmering görs genom ihopkoppling och viktning av signalerna mellan neurocessorerna i flera subnätverk som hanterar olika delar i beräknings och analys processerna.

När man väl kommit på hur ett sådant neurocessor holoprogram (hologram program) själv kan fatta beslut om vilken ihopkoppling och signalviktning som är fördelaktig för att nå ett slutresultat (eller rättare sagt en väl avgränsad del av ett slutresultat, en sk mikrofunktion) av ett givet problem så sjunker drastiskt behovet av programmerare (i alla fall i dagens mening). Ett neurocessor nätverk kan skapa 100 tals generationer av sig själv i sekunden (kom ihåg, de är inte baserad på hastighet utan ihopkoppling och signal viktning i all enkelhet), utvärdera dessa och behålla de som är mest fördelaktiga. Där är vi om 15-20 år.

I takt med att neurocessorerna kan hantera större och större mängder data inom alla vetenskapliga område står det ganska snart klart att den mest energi ekonomiska och flexibla lösningen vad gäller utökning av beräkningakapacitet och 3 dimensionell, fel tolerant datalagring är att låta de neurocessala nätverken själv bygga ut sig efter behov av kapacitet. Efter ett antal misslyckade försök att göra själv byggande kisel baserade kretsar direkt från råa kisel kristaller (även här med hjälp av nanorobotar) så blir det till slut biologiska, kolbaserade cellstrukturer som kan ta sin energi direkt från solljus, koldioxid och vatten vilket omvandlas till kolhydrater som visar sig vara den bästa lösningen. Vi kan då prata om själv genererande datorer med eget pseudoliv. Där är vi om 30-40 år.

En möjlig utveckling, eller? Kom ihåg att det kan räcka med en, till synes, mycket liten och begränsad upptäckt eller tillämpning för att generera en mycket, mycket stor förändring av vårt dagliga liv, vårt samhälle och våra kommunikations metoder med varandra (titta bara på transistorn). Och gör inte misstaget som så många av våra föregående generationer att tro att vi just nu lever i en värld där vi kan allt som finns att kunna. Tro mig, det är väldigt mycket som vi fortfarande inte upptäckt eller förstår.

Allt det här naturligtvis under förutsättning att inte SkyNet får ett eget medvetande och förintar all mänsklighet inom en snar framtid :-) Vilket inte är troligt för att det med dagens datorer i princip inte är möjligt eftersom de, enligt min mening, saknar den processor kraft som behövs för att skapa ett eget medvetande. Neurocessor nätverk däremot...

Och kom ihåg var ni hörde (läste) det först.

/Ruben

Det hela låter troligt med bortsett från tidsangivelserna. Människan har en förmåga att underskatta vårt eget motstånd mot förändringar. Vi som var små på 70-talet fick reda på att när vi kommer till 2000-talet kommer alla flyga runt i små egna rymdfarkoster och alla skulle ha massor med robotar i hemmet som sköter om hushållsysslorna. Idag 8 år senar kör vi fortfarande runt i bilar som fortfarande drivs med bensin och den närmaste hushållsrobotern är väl elektroluxs dammsugare, och det gör väl ett så där jobb...

Jag tror det kommer ta bra mycket längre tid än 50 år innan vi har bio interface och nanorobotar i våra kroppar. Kanske 150-200 år innan vi kommit dit, inte för att tekniken inte finns, utan för människan är en motståndare till förändringar och speciellt saker som skall opereras in i kroppen. Dessutom så kommer det komma etiska frågor hur moraliskt riktigt det är att ha robotar i kroppen, och hur andra människor kan styra dessa för att få folk att göra saker de själva inte vill... osv osv..

- M

Hej,

Med bio interface menar jag då själva interfacet mot människokroppen i den mätande eller analyserande apparaten. Man behöver alltså inte operera in något i sin kropp. Med nanorobotar tänker jag på något så litet att det kan blandas med en vätska. Alltså nästan på molekylnivå.

Annars kan jag hålla med. Människor i allmänhet är motståndare till förändringar.

/Ruben