Detta är väl lite av min "vardag", eftersom jag kör spårvagn i Gbg. Det gäller nog inte bara spåret utan även vägen. Har sett många skräckexempel på folk som lämnat hjärnan kvar hemma och bara kliver ut i körbanan, ibland verkar de tro att övergångsställen är där det passar "mig" att gå över, alltså ska man tvärnita och släppa över folk lite som de vill. Inte behöver man se sig för heller, Zebra-lagen ger mig ju rätt att kliva rätt ut i körbanan utan att se efter om bilisten tänker stanna och släppa över mig. Har sett exempel där en bilist stannar och personen går, sen kommer nästa i andra körfältet och har inga intentioner what so ever att stanna, många som klarat sig med hjärtat i halsgropen. För att inte tala om cyklister som tror att de är odödliga och inte tänker på att de faktiskt är fordon.Sv: Järnvägar
Vi får allt fler vuxna ibland oss som tydligen inte har det som krävs i huvet
för att korsa ett spår. Nu säger psykologin att redan en normalbegåvad
7-åring har detta, men det är väl inte alltid som handikappet syns på utsidan. :-)
På den gamla vedspis-tiden så hände det ibland när nån stod och högg ved,
att en annan kom och la näven på huggkubben och sa""Hugg om du törs!"
Självklart svarade han med yxan:"Ja håll du kvar näven om du vågar".
Det slutade oftast på samma sätt och därför föredrar jag nog att vara den
som håller i yxan (tågföraren, alltså). :-) Sv: Järnvägar
Vi kallar skämtsamt bussarna i Uppsala för "gröna faran" men det är ett under att inte fler bli påkörda och skadade så som cyklister och gångare beter sig när de är ute i trafiken.
Någon på NTF sade en gång: Många kör på vägarna på egen risk och andras skicklighet.
Amen to that...