Hjärnstorm!

Vilka är de tre största riskerna med att nyanställa personal för kvalificerade uppgifter och varför är vi mindre benägna att ta de riskerna idag än för tio år sedan?

Vilka är de tre stösta riskerna med att _inte_ nyanställa personal för att lösa kvalificerade problem?

Hjärnstorm!
ÄR vi mindre benägnaatt anställa nuän för tio år sedan???
Var har du hittat dem uppgifterna ??

ÄR vi säkra på att så är fallet eller är det bara så man vill uttrycka det för att kunna pressa ner priser och upprätthålla lydnad så att vi ska vara "tacksamma" att det faktiskt finns någon som vill anställa.

//Mikael

<i>ÄR vi mindre benägna att anställa nuän för tio år sedan???</i>

Vilda spekulationer och gissningar från min sida:
Det finns flera uppgifter om hög arbetslöshet och fel person på fel plats. Tydligen så jobbar 7 av 10 akademiker med annat än de utbildas för. Antalet utbildningsplatser brukar grundas på den förväntade efterfrågan och det tar ca 5-10 år att utbilda en akademiker. Om inte högskoleverket (och regering) gjorde grymma felbedömningar av framtidens yrken så är det ett trendbrott vi ser.

<i>ÄR vi säkra på att så är fallet eller är det bara så man vill uttrycka det för att kunna pressa ner priser och upprätthålla lydnad så att vi ska vara "tacksamma" att det faktiskt finns någon som vill anställa.</i>

Jag är väldigt skeptisk till en sådan konspirationsteori. Vinsten med att lyckas anställa rätt person borde uppväga alla <i>rimliga</i> lönekrav och ambitionsnivåer.

Har svårt att tro på följande:

Tydligen så jobbar 7 av 10 akademiker med annat än de utbildas för.

Däremot kan jag tro på det om det gäller de som är nyutexade (/unga hur de nu definierar det...) eller ännu ej plockat ut sin examen. Jag var en av dem som anställdes inom rätt område, efter ett tag blev det en glidning över till sådant jag inte var utbildad till (även om det fortfarande var kvalificerade uppgifter...), och nu är jag tillbaka till att jobba med det jag är utbildad till och brinner för... =)

Men det är väldigt många akademiker som är utexade genom åren och jag har svårt att tro att 70% av alla har valt en annan karriär än den som de valt att inrikta sig på...

/Emma

Driver ett litet företag sedan 15 år (startade mitt i nedgången 1990) och för egen del kan jag intyga att jag är mycket mer försiktig att anställa idag än för 10 år sedan.

Under dessa 15 år har antalet anställda (förutom mig själv) varierat från 1 till 7 (f.n. 4).
Ett antal orsaker påverkar hur jag bedömer risk resp. möjligheter med att anställa.

Den kanske största skillnaden är ledtiderna som har förkortats väsentligt, åtminstone med de kunder vi arbetar för. Tidigare hade kunderna en framförhållning så att jag kunde se att vi hade rimlig med jobb under 4-7 månader framåt. Idag är det kanske 2-3månader.

Sjuklöneperioden har jag lyckligtvis inte drabbats så mycket av, tack vare frisk personal. Men den har numera naturligvis betydelse för VEM man anställer. Fotbollspelare, hockeyspelare och folk som sysslar med andra verksamheter där skador är vanliga göre sig icke besvär. Jag är inte intresserad att betala dem lön under tiden de slickar sina sår efter skador som uppstått på fritiden. Däremot uppmuntras naturligvis vanlig motion (även ekonomiskt) eftersom det ju just minskar sjuklönekostnaderna.
Jag har svårt att förstå att arbetsgivaren är ansvarig för rehabilitering etc. av annat än arbetsrelaterade skador och sjukdomar.

En nyanställd med begränsad erfarenhet börjar (enligt min erfarenhet) inte att generera ett nettotillskott i företaget förrän efter ca: 1 år. Första 6 mån ger ett klart minus p.g.a. begränsad kapacitet, utbildningskostnader och tid för handledning från andra anställda. Nästa 6 mån börjar ge ett överskott som betalar de kostnader som uppstod de första 6 mån. Först därefter uppstår ett nettotilskott.

Som ni ser är det därför ett svårt beslut att anställa, när man numera bara kan överblicka intäkterna i 2-3 månader.

Ett annat "problem" inom just systemutveckling är att kunskaper så snabbt blir inaktuella. Det löpande utbildningsbehovet är mycket kostsamt och innebär en avsevärd ekonomisk risk. Man kan ju inte kontraktbinda hur som helst utan riskerar att den anställde slickar i sig utbildningarna och sedan slutar.

Sen är det viktigt att kunna behålla folk med "äldre" kunskaper eftersom de utvecklade systemen måste underhållas under kanske 5-15 år (vi jobbar med industriella system som ofta används mycket länge). Detta innebär också att nyanställning sällan är för att ersätta någon utan just är en expansion.

<b>Jag har svårt att förstå att arbetsgivaren är ansvarig för rehabilitering etc. av annat än arbetsrelaterade skador och sjukdomar. </b>

Amen! Idag får företagare stå för alldeles för mycket kostnader som inte har med den anställdes jobb att göra. Detta spelar kanske inte så stor roll för ett stort företag men för ett enmansföretag som funderar på att ta in en första anställd så är det ett enormt stort och viktigt beslut. Tar man in en person som efter några månader blir sjukskriven, gravid eller skadad p g a fritidsaktiviteter så kan det mycket väl innebära konkurs.

Jag har inget emot att samhället betalar för liknande kostnader men jag har svårt att acceptera att företagaren själv skall agera vårdnadshavare till vuxna människor. Betalar skatt för samma kostnader gör jag gärna men det slår otroligt fel när en sjukskrivning drabbar en företagare som just anställt sin första medarbetare. Detta gör det väldigt svårt för nya företag att komma över den där gränsen när en nyanställning inte längre är en stor risk. Det är inte en stor risk för Volvo att anställa en ytterligare person, men för mig så är det ett avgörande beslut...ett beslut som jag ännu inte vågat ta, även om jag antagligen kunde ha sysselsatt ett par personer de senaste åren.