Installera Windows 2000 Cluster Services #1
Förord
SQL Server Clustering är inget lätt jobb. Det kräver en god kunskap om Windows 2000, SQL Server 7.0 eller 2000, samt tid. Massor av tid. Syftet med den här artikeln är att ge dig en start på vägen mot SQL Server Clustering. Som ett underlag till det steget så måste du installera och konfigurera Clustering Services i Windows 2000. (Fokusen på den här artikeln ligger i Windows 2000 Clustering, inte NT Server 4.0 Clustering). När du väl har Clustering Services upp och kör i Windows 2000, så är du redo att installera antingen SQL Server 7.0 eller 2000 Clustering.
För att försöka göra det här enorma åtagandet lite lättare, så är den här artikeln uppdelad i följande fem delar.
- Att välja och förbereda hårdvara
- Installera och konfigurera Windows 2000
- Etablera användarkonton och säkerhetsåtgärder för Clustering
- Installera Windows 2000 Clustering Service, nod 1
- Testa och verifiera Windows 2000 Clustering Services
Innehåll
»»
»
»
»
»
»
»
»
Relaterade artiklar
» Installera Windows 2000 Cluster Services #2» Installera Windows 2000 Cluster Services #3
» Installera Windows 2000 Cluster Services #4
» Installera Windows 2000 Cluster Services #5
Steg 1: Att välja och förbereda hårdvara
av Brian M. McGee
Att välja rätt hårdvara, och att preparera den korrekt, är redan halva jobbet då man ska clustra Windows 2000. En tumregel lyder att om du har gjort ett bra jobb med hårdvaran, så bör du inte ha några problem alls när du installerar Windows 2000 Clustering Services. Faktum är att det kan bli en liten besvikelse. Men om du inte har rätt hårdvara korrekt installerad och konfigurerad, så kan du få sitta i timmar, kanske dagar, med att felsöka om varför du inte kan installera Cluster Services.
Huvudsyftet med den här delen av artikelserien, är att poängtera några av de viktigaste övervägningarna gällande hur du ska välja och konfigurera hårdvara till ett SQL Server Cluster. Eftersom det finns så många olika hårdvarukonfigurationer att tillgå i Windows 2000 Clustering, så finns det ingen möjlighet att berätta om alla potentiella möjligheter i en enda artikel. Men i allmänhet så täcker ämnena som är diskuterade i den här artikeln drygt 90 % av de ”stora” alternativen när det gäller Windows 2000 Clustering hårdvara.
Krav på hårdvara för Clustering
Varje nod i ett Cluster måste ha följande hårdvara:- En fysisk hårddisk som kan hantera Windows 2000 Advanced Server eller Windows 2000 Datacenter Server. Hårddisken måste inte anslutas till en lagringsenhetsbuss, som används till att ansluta till den delade arrayen. Det idealiska skulle vara om hårddisken anslöts till sitt eget SCSI-kort, och därefter bli ”speglad” (mirrored) för att uppnå den bästa feltoleransen.
- En SCSI- eller fiberkanal adapter som ansluts till den delade diskarrayen. Adaptern bör inte vara kopplad till någon annan utrustning, förutom den delade diskarrayen,.
- Två PCI nätverkskortsadapter; ett för det publika nätverket och ett för det interna nätverket.
- Kravet på RAM minne varierar beroende på SQL Serverns behov.
- Även kravet på CPU varierar beroende på SQL Serverns behov.
Var och en av dessa, kommer att diskuteras senare i artikeln.
Active/Active mot Active/Passive konfigurering
Innan vi fortsätter, så måste du veta huruvida du ska köra ditt SQL Server Cluster i en Active/Active eller en Active/Passive konfigurering. Svaret på den här frågan kommer att påverka vilken storlek du sätter på din Servers tillhörighet i Clustret. Not. Den här artikeln fokuserar på en Clusterdesign med två noder. Trots det, så är informationen från den här artikeln även tillämpningsbar till en Clusterdesign med fyra noder.
En Active/Active konfiguration innebär att SQL Server kommer att köras på båda Servrarna i Clustret. Så om en nod fallerar, så tar den andra noden över, och då kör den noden två instanser av SQL Server istället för bara en.
En Active/Active konfiguration ställer två stora krav på SQL Serverns hårdvara. För det första, så måste varje nod i klustret ha tillräckligt med kapacitet för att kunna köra båda instanserna av SQL Server. Det innebär inte nödvändigtvis att varje nod måste vara dubbelt så stor mot vad den brukar vara, bara för att kunna hantera den dubbla lasten ifall ett fel skulle uppstå. Men den måste vara tillräckligt stor för att kunna köra båda instanserna så smidigt som möjligt, för att inte produktiviteten ska ta onödig skada. För det andra, så kräver en Active/Active konfiguration att den delade diskarrayen ska ha två separata diskar, en för var och en av aktiva noderna, utöver den hårddisk som används som Clusterns Quorum disk.
I en Active/Passive konfiguration så körs SQL Server på endast en av noderna i Clustret. Så om den primära noden (den som för tillfället kör SQL Server) skulle fallera, så tar den andra noden över. Förutsatt att båda noderna har identisk hårdvara, så bör det inte bli några problem i prestandan, efter att ha bytt roller vid ett fallerande. Och eftersom SQL Server bara kör en instans på en nod i taget, så behöver Servern bara vara lagom stor för att kunna möta en ensam SQL Servers behov.
Hur du sätter storleken på en Clusters Server
För det mesta så sätter du storleken på en Server i ett Cluster på samma sätt som du skulle ha gjort på en Server som inte finns i ett Cluster. Antalet CPUn, mängden RAM, samt storlek och typ av diskarray, är alla beroende på databasens storlek och på hur aktiv databasen är. Trots att ett Cluster skapar mer arbetslast än ett icke-cluster så är denna arbetslast minimal. Minnet är en av dem sakerna som Clustret använder sig mest utav. Så när du tilldelar RAM till din Server; se inte bara till att tilldela tillräckligt med RAM minne åt SQL Servern och dess databaser, lägg också till lite extra RAM minne för att möta behoven från Windows 2000 och Clustering tjänsterna. I de flesta fallen så behöver SQL Server 128-256 MB RAM.Som jag har nämnt tidigare så kräver en Active/Active konfiguration att båda noderna i ett Cluster är lite större än vanligt för att ha tillräckligt med resurser till att kunna köra två instanser av SQL Server samtidigt, även under produktionsförhållanden.
Om noderna i Clustret kommer att använda AWE Memory (mer än 4 GB RAM i varje Server), så är det mycket viktigt att båda noderna har identisk mängd RAM, samt att de har identiska konfigurationsinställningar. Om dem inte har det, så är det mycket troligt att ansvarsbytet vid ett fallerande går snett.
Den gemensamma arrayen
Den gemensamma arrayen är en av de mest kritiska komponenterna i ett Windows 2000 Cluster. Det är nämligen det lagringsutrymmet som ska delas av de båda noderna i Clustret. Arrayen kommer att innefatta den viktiga Quorum disken (som används av Windows 2000 Clustering Service), tillsammans med en eller fler diskar – eller diskarrayer – som innehåller de gemensamma databaserna. Den gemensamma diskarrayen ansluts till de två noderna i ett Cluster via en gemensam bus, antingen en SCSI kabel eller en fiberkanal. I en Active/Active konfiguration så kommer du inte bara att behöva en Quorum disk, utan också två gemensamma diskar. En av dessa gemensamma diskar kommer att användas i den första aktiva noden, och den andra disken i den andra aktiva noden. Två noder kan inte kontrollera en enda gemensam diskarray samtidigt. Eftersom man i en Active/Active konfiguration kör två separata instanser av SQL Server, så måste varje instans ha exklusiv access till sin egna gemensamma disk eller diskarray. Å andra sidan så kan noderna i Clustret ha access till flera gemensamma diskar eller diskarrayer, så länge som den noden är den exklusiva ägaren till diskarna (eller diskarryerna) i fråga.
I en Active/Passive konfiguration så är minimikravet en Quorum disk och en gemensam diskarray. Om det behövs, så kan den aktiva noden i Clustret vara ägare till fler än en gemensam diskarray.
De flesta gemensamma diskarrayerna är antingen av typen egenhändigt disk-subsystem, eller som ett SAN, ”Storage Area Network”. Och de är anslutna till noderna i Clustret genom antingen en SCSIanslutning eller en fiberkortsanslutning, samt kablar. Enligt min erfarenhet, så är det här de flesta problemen med hårdvarukonfigurationen uppstår. Det finns många olika sorters SCSI- och Fiberutrustningar, och var och en måste konfigureras olika. Du bör vara mycket noggrann när du följer Microsofts och försäljarens instruktioner om hur du ska konfigurera gemensamma arraykomponenter till ditt Cluster. Speciellt för SCSI anslutningar, som kräver behöriga SCSI Idn, samt implementering.
De flesta gemensamma diskarrayerna låter dig konfigurera RAID arrayer för högsta möjliga feltolerans. För att uppnå högsta prestanda så bör du välja RAID 10 konfigurationen. Men om inte den är åtkomlig eller om du inte har råd, så går det lika bra med en RAID 5 konfiguration.
Nätverksanslutningen
För att noderna i ett Cluster ska kunna kommunicera, så måste de kunna prata med varandra över ett nätverk, och det finns två olika sätt att aktivera en sådan kommunikation. Antingen kan de tillhöra samma nätverksanslutning som användarna använder sig av för att komma åt Clustret (det publika nätverket), eller så kan noderna kommunicera över ett privat nätverk (där de två noderna ingår i ett separat nätverk).Noderna i ett Cluster måste även kunna skicka och ta emot det som kallas en heartbeatsignal, tillsammans med de andra kommunikationerna. Varje nod använder den signalen för att se så att den andra noden fortfarande är åtkomlig. Trots att man kan konfigurera så att den här signalen går över det publika nätet, så bör man endast konfigurera den till att gå över ett privat nät.
Ett privat nätverk är helt enkelt två nätverkskort (ett i varje nod i Clustret) som är anslutna till varandra genom antingen en pass-through nätverkskabel, eller via en hubb. Personligen så föredrar jag en direkt anslutning via en pass-through nätverkskabel, eftersom den eliminerar de eventuella problem som kan uppstå då du använder hubben.
Att använda ett privat nätverk ger dig fyra fördelar.
1) Det förflyttar heartbeatsignalerna från det publika nätverket till det privata nätverket. Det hjälper till att reducera nätverksstockningen i det publika nätverket.
2) Det hjälper till att höja redundansen genom att eliminera specifika fel.
3) Det hjälper till att höja säkerheten på nätverket.
4) Och slutligen; om du inte använder ett privat nätverk så kommer inte Microsoft att stöda ditt Cluster (enligt kraven från HCL).
Till din publika nätverksanslutning bör du använda ett 1 GB eller ett 100 MB nätverkskort, medan det räcker med ett 100 MB eller ett 10 MB nätverkskort till det privata nätverket.
Använd identisk hårdvara
Trots att inte det är ett absolut krav, så är idealet att noderna i ditt Clustret ska ha identisk hårdvara, drivrutiner och konfiguration. Faktum är att korten båda Servrarna bör placeras i fack med samma nummer. Så om du t ex sätter ett 100 MB publikt nätverkskort i fack 2 i nod 1, så bör du även sätta i ett 100 MB publikt nätverkskort i fack 2 i nod 2. Om båda noderna använder identisk hårdvara, drivrutin och konfiguration, så ger det följande fördelar:
- Färre problem och färre felsökningar, vilket är huvudanledningen
- En försäkring om att båda noderna har tillräckligt med kapacitet för att kunna hantera produktionslasten vid en överföring efter ett fel.
- Om du skulle få enorma problem med hårdvaran i den ena noden, och om du inte kan få tag på rätt hårdvara snabbt nog, så kan du ta hårdvara från den fungerande noden och använda den i noden som fallerade.
Använd de korrekta och senaste hårdvarudrivrutinerna
Ett annat stort misstag du kan göra när du konfigurerar hårdvara, är att använda gamla, buggiga, eller fel drivrutiner till nodens hårdvara. Många typer av hårdvara skiljer sig lite från varandra, och vissa kräver sina egna versioner av drivrutiner. Det kan ofta vara ett problem med att veta vilken drivrutin som krävs, hur du hittar den, och även hur du installerar den korrekt. Jag har sett många fall där komponenter och drivrutiner har blivit felbenämnda, vilket verkligen kan ge dig huvudvärk. Så innan du ens börjar med att bygga upp dina Servrar, så bör du ta dig tid och försöka ta reda på vilka drivrutiner du kommer att behöva. Sen måste du hitta dem, försäkra dig om att de är de senaste versionerna, samt få det verifierat att de stöder Windows 2000 Clustering. Bara för att drivrutinerna kanske fungerar efter att du har byggt upp din Server, så innebär det inte att de kommer att fortsätta fungera då du har installerat Windows 2000 Clustering.
Om du inte är försiktigt, så kan du snart se dig själv spendera åtskilliga timmar med felsökning, bara för att inte de rätta drivrutinerna har installerats korrekt. Och precis som med hårdvara, så bör du försäkra dig om att både noderna i ett Cluster har identiska drivrutiner, och att de har konfigurerats identiskt.
”Hardware Compatibility List”
Inget av ovanstående råd kommer att kunna hjälpa dig, om inte din hårdvara är certifierad av Microsoft som ett godkänt och testat Clustersystem. Och vad innebär det? Microsoft certifierar hårdvara på två olika sätt. För det första, så kan individuella komponenter bli certifierade till att vara kompatibla med Windows 2000 Clustering. Men det räcker inte. Bara för att de enskilda komponenterna i ditt Cluster är har blivit certifierade individuellt, så innebär inte det att dina Clusterhårdvaror har blivit certifierade som en helhet. För det andra, så certifierar Microsoft Clusterhårdvara som ett helt system, och det är den certifieringen du måste få innan du kan beställa in dina komponenter till ditt Cluster. För att få reda på vilka ”hela system” som Microsoft certifierar till Windows 2000 Clustering, så måste du gå in på den här URLen:
Resultatet blir då att alla godkända hårdvarusystem för Windows 2000 Clustering returneras. Och som du kan se, så är det en hel del. Trots det så kan det hända att inte det systemet du söker finns med. Om det är så, så stöder inte Microsoft ditt system, ifall du skulle stöta på problem. På grund av det, samt för att minska risken för eventuella problem, så bör du endast använda godkända hårdvarusystem till ditt Cluster.
Så, vad exakt är ett ”hårdvarusystem”? Det bästa sättet att finna svaret på det är genom att titta på exempel på godkända Clustersystem som Microsoft har godkänt för Windows 2000. När du t ex söker på Microsofts hemsida efter ”Compaq ProLiant Cluster HA F100/F200 (DL380)” (notera att det är godkänt för Windows 2000 Clustering). När du klickar på länken som visas, så kommer följande upp i ett nytt fönster:
Compaq ProLiant Cluster HA F100/F200 (DL380)
Server 1: Compaq ProLiant DL380
Server 2: Compaq ProLiant DL380
SCSI/Raid Controller - Compaq StorageWorks Fibre Channel Host Adapter/P and
Compaq StorageWorks 64-bit/66-Mhz Fibre Channel Host Adapter
Shared SCSI/RAID Storage - Compaq StorageWorks RAID Array 4000/4100
Den här informationen kollaborerar med ”hårdvarusystemet”. Systemet inkluderar de Servrar som fungerar som noder i Clustret, tillsammans med de testade och godkända diskarrayerna som bör användas av noderna. Så med andra ord så ska Clustrets Servrar och dess gemensamma diskarrayer var godkända som ett helt system. Å andra sidan så räknas inte t ex nätverks- eller grafikkort in i det totala hårdvarusystemet. De måste dock också finnas med i HCL för Windows 2000.
Vart ska jag nu?
Som du kan se i den här artikeln, så är det ingen lätt uppgift att välja ut korrekt hårdvara för ett Windows 2000 Cluster. Det kräver mycket tid och många efterforskningar, för att försäkra dig om att du har korrekt hårdvara, samt att det har installerats och anslutits korrekt. Om vi antar att du nu är klar med den här delen, så bör inte det vara något problem med nästa del; Att installera och konfigurera Windows 2000.
0 Kommentarer