Äganderätt till källkod
Förord
Vem äger rättigheten till källkod som utvecklas vid projekt? För enkelhetens används begreppet datorprogram då detta begrepp är det som är vanligast förekommande i lagstiftningen. Lagstiftningen känner inte begreppet källkod särskilt.Innehåll
»»
Relaterade artiklar
Upphovsrättslagen (i fortsättningen URL) skyddar den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk och datorprogram. Upphovsrätten till ett verk gäller, enligt huvudregeln, i 70 år efter det att upphovsmannen avlidit.
Datorprogram räknas till de litterära verken. URL omfattar även förberedande designmaterial för datorprogram. Det förutsätter att ett verk med tillräcklig verkshöjd verkligen föreligger och att förutsättningarna i lagen är uppfyllda. När det gäller datorprogram har man ställt ett rent originalitetskrav i subjektiv bemärkelse och ett datorprogram skyddas om det är originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse.
Ett rättsfall handlade om kopiering av datorprogram som överförts till en BBS utan tillstånd. Domstolen uttalade att viss kvalitet krävs för upphovsrättsligt skydd och denna bör sökas mellan det logiskt och tekniskt givna. Domstolen konstaterade vidare att när det rör sig om ett mycket stort antal programinstruktioner tyder det på att upphovsrätt föreligger.
Upphovsrätten skyddar aldrig idéer och principer bakom ett verk. Det som kallas algoritmen bakom datorprogrammet, dvs. programmets generella princip eller struktur som de sammanhängande anvisningarna för datorprogrammet, skyddas alltså inte av upphovsrätten.
Upphovsrätt innebär att man har ensamrätt på att förfoga över verket, att framställa exemplar av verket samt att göra det tillgängligt för allmänheten. Detta är den ekonomiska delen av upphovsrätten, den del som också kan överlåtas. Den ideella rätten kan inte inskränkas på samma sätt som de ekonomiska utan särskilt lagstöd. Exemplarframställning av offentliggjorda verk för enskilt bruk är dock tillåtet.
Ett undantag finns dock om man utan lagstöd eller avtal kopierar datorprogram som är utgivet. Detta medför ersättningsskyldighet, även om det endast är för enskilt bruk. Dock är det inte kriminaliserat, dvs man kan inte bli straffad utan endast skadeståndsskyldig. Rättighetsinnehavaren måste kunna visa skada.
Den som köpt rättigheterna till ett datorprogram har rätt att förfoga över programmet, dvs framställa exemplar om det är nödvändigt för att kunna använda programmet. Man har även rätt att göra säkerhetskopior av programmet. Vidare får den som har förvärvat rätten till ett datorprogram också iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa vilka idéer som ligger bakom. Dessa bestämmelser är tvingande, dvs de går inte att avtala bort. Denna nyttjanderätt bortfaller självklart om man säljer vidare datorprogrammet eller om avtalet på annat sätt upphör att gälla. Det finns dock inget krav i lagen på att kopior som man gjort då måste förstöras.
I enlighet med ett annat EG-direktiv en regel införts i URL om dekomplimering som innebär att man som rättighetsinnehavare får återge dess kod, eller en översättning av kodens form, som krävs för att uppnå samverkansförmåga mellan det programmet och ett annat program.
Upphovsrätten till datorprogram som skapats i ett anställningsförhållande har fått en uttrycklig och särskild reglering genom ett EG-direktiv. Upphovsrätten till datorprogram skapat i anställningsförhållande som ett led i arbetstagarens arbetsuppgifter eller efter instruktioner från arbetsgivaren övergår till arbetsgivaren. Till anställd får man räkna såväl tillsvidareanställd som projektanställd. Lagrummet är emellertid dispositivt, d v s det är möjligt att avtala om annat. Men praxis i branschen följer oftast lagstiftningen och avtal som säger annat är ovanliga. Termen ”övergår” avser en fullständig övergång av alla rättigheter, såväl ideella som ekonomiska. I Sverige har man dock ansett att forskares frihet bör vara stor och i förarbetena utgår man ifrån att ingen rättsövergång sker.
När det gäller konsulter som skapar ett datorprogram på uppdrag av en beställare ses konsulten inte som anställd hos beställaren. Därför måste beställaren förvärva upphovsrätten till datorprogrammet. Vem som har upphovsrätten till ett beställt datorprogram regleras vanligast i beställningsavtalet. Mer om detta nedan.
Detta problem torde främst uppstå vid konsultuppdrag då man för att undvika problem vanligtvis sluter avtal om vad som skall gälla innan projektet startar. Det vanligaste vid konsultuppdrag är att kunden/beställaren erhåller full och oinskränkt äganderätt samt upphovsrätt till allt arbete som konsulten framtar. Detta gäller då vad konsulten tar fram inom ramen för vad som avtalats/uppdraget. Det är vidare vanligt att man avtalar om att konsulten ej får nyttja det material eller resultat som tillhör kunden enligt avtalet utan dess skriftliga medgivande. Man saknar då rätten att använda denna lösning för andra eller egna kunders räkning. Finns det inget skriftligt avtal gäller vad som muntligt överenskommits vilket som vanligt leder till bevissvårigheter vid en eventuell tvist.
Trots att man kommit överens kan oenighet uppkomma och det kan i värsta fall bli fråga om en rättslig tvist. Högsta domstolen har 1994 uttalat en bevisregel som innebär att den som hävdar att intrång i upphovsrätten föreligger har bevisbördan för att en lagstridig efterbildning skett. Om likheten utgör en framträdande likhet med det skyddade verket anses det vara ett starkt stöd för att intrång har skett och då är det upp till den som påståtts ha gjort intrånget som har att bevisa att denna framtagit alstret självständigt. Detta innebär sammanfattningsvis, under förutsättning att man avtalat om att kunden äger upphovsrätt till produkten, att kunden måste visa att den som använder en liknande lösning har efterbildat den lösning kunden enligt avtalet äger upphovsrätten till.
Hoppas att detta var ett tillräckligt svar på alla era undringar. Linda Engelmark, vår praktikant här på byrån har med utmärkt resultat hjälpt mig med denna artikel.
Datorprogram räknas till de litterära verken. URL omfattar även förberedande designmaterial för datorprogram. Det förutsätter att ett verk med tillräcklig verkshöjd verkligen föreligger och att förutsättningarna i lagen är uppfyllda. När det gäller datorprogram har man ställt ett rent originalitetskrav i subjektiv bemärkelse och ett datorprogram skyddas om det är originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse.
Ett rättsfall handlade om kopiering av datorprogram som överförts till en BBS utan tillstånd. Domstolen uttalade att viss kvalitet krävs för upphovsrättsligt skydd och denna bör sökas mellan det logiskt och tekniskt givna. Domstolen konstaterade vidare att när det rör sig om ett mycket stort antal programinstruktioner tyder det på att upphovsrätt föreligger.
Upphovsrätten skyddar aldrig idéer och principer bakom ett verk. Det som kallas algoritmen bakom datorprogrammet, dvs. programmets generella princip eller struktur som de sammanhängande anvisningarna för datorprogrammet, skyddas alltså inte av upphovsrätten.
Patentlagen omfattar inte datorprogram.
Upphovsrätt innebär att man har ensamrätt på att förfoga över verket, att framställa exemplar av verket samt att göra det tillgängligt för allmänheten. Detta är den ekonomiska delen av upphovsrätten, den del som också kan överlåtas. Den ideella rätten kan inte inskränkas på samma sätt som de ekonomiska utan särskilt lagstöd. Exemplarframställning av offentliggjorda verk för enskilt bruk är dock tillåtet.
Ett undantag finns dock om man utan lagstöd eller avtal kopierar datorprogram som är utgivet. Detta medför ersättningsskyldighet, även om det endast är för enskilt bruk. Dock är det inte kriminaliserat, dvs man kan inte bli straffad utan endast skadeståndsskyldig. Rättighetsinnehavaren måste kunna visa skada.
Den som köpt rättigheterna till ett datorprogram har rätt att förfoga över programmet, dvs framställa exemplar om det är nödvändigt för att kunna använda programmet. Man har även rätt att göra säkerhetskopior av programmet. Vidare får den som har förvärvat rätten till ett datorprogram också iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa vilka idéer som ligger bakom. Dessa bestämmelser är tvingande, dvs de går inte att avtala bort. Denna nyttjanderätt bortfaller självklart om man säljer vidare datorprogrammet eller om avtalet på annat sätt upphör att gälla. Det finns dock inget krav i lagen på att kopior som man gjort då måste förstöras.
I enlighet med ett annat EG-direktiv en regel införts i URL om dekomplimering som innebär att man som rättighetsinnehavare får återge dess kod, eller en översättning av kodens form, som krävs för att uppnå samverkansförmåga mellan det programmet och ett annat program.
Upphovsrätten till datorprogram som skapats i ett anställningsförhållande har fått en uttrycklig och särskild reglering genom ett EG-direktiv. Upphovsrätten till datorprogram skapat i anställningsförhållande som ett led i arbetstagarens arbetsuppgifter eller efter instruktioner från arbetsgivaren övergår till arbetsgivaren. Till anställd får man räkna såväl tillsvidareanställd som projektanställd. Lagrummet är emellertid dispositivt, d v s det är möjligt att avtala om annat. Men praxis i branschen följer oftast lagstiftningen och avtal som säger annat är ovanliga. Termen ”övergår” avser en fullständig övergång av alla rättigheter, såväl ideella som ekonomiska. I Sverige har man dock ansett att forskares frihet bör vara stor och i förarbetena utgår man ifrån att ingen rättsövergång sker.
När det gäller konsulter som skapar ett datorprogram på uppdrag av en beställare ses konsulten inte som anställd hos beställaren. Därför måste beställaren förvärva upphovsrätten till datorprogrammet. Vem som har upphovsrätten till ett beställt datorprogram regleras vanligast i beställningsavtalet. Mer om detta nedan.
Avtala om äganderätten för att undvika tvist vid projektets slut?
Detta problem torde främst uppstå vid konsultuppdrag då man för att undvika problem vanligtvis sluter avtal om vad som skall gälla innan projektet startar. Det vanligaste vid konsultuppdrag är att kunden/beställaren erhåller full och oinskränkt äganderätt samt upphovsrätt till allt arbete som konsulten framtar. Detta gäller då vad konsulten tar fram inom ramen för vad som avtalats/uppdraget. Det är vidare vanligt att man avtalar om att konsulten ej får nyttja det material eller resultat som tillhör kunden enligt avtalet utan dess skriftliga medgivande. Man saknar då rätten att använda denna lösning för andra eller egna kunders räkning. Finns det inget skriftligt avtal gäller vad som muntligt överenskommits vilket som vanligt leder till bevissvårigheter vid en eventuell tvist.
Trots att man kommit överens kan oenighet uppkomma och det kan i värsta fall bli fråga om en rättslig tvist. Högsta domstolen har 1994 uttalat en bevisregel som innebär att den som hävdar att intrång i upphovsrätten föreligger har bevisbördan för att en lagstridig efterbildning skett. Om likheten utgör en framträdande likhet med det skyddade verket anses det vara ett starkt stöd för att intrång har skett och då är det upp till den som påståtts ha gjort intrånget som har att bevisa att denna framtagit alstret självständigt. Detta innebär sammanfattningsvis, under förutsättning att man avtalat om att kunden äger upphovsrätt till produkten, att kunden måste visa att den som använder en liknande lösning har efterbildat den lösning kunden enligt avtalet äger upphovsrätten till.
Hoppas att detta var ett tillräckligt svar på alla era undringar. Linda Engelmark, vår praktikant här på byrån har med utmärkt resultat hjälpt mig med denna artikel.
0 Kommentarer