En gång för alla - är ett elektroniskt avtal bindande i Sverige om man enbart måste klicka i en ruta som säger något i stil med "Jag accepterar"? Det har varit lite diskussioner kring detta och det hade varit trevligt att få lite kvalificerad feedback från en jurist =)

en relaterad fråga , om man har en tablet pc / pocket pc där man kan skriva på saker.
är en sådan namnteckning giltig här?
måste resultatet lagras i något visst format? eller går det bra att lagra det som en bmp med viss upplösning?

Ja, det är bindande.

Oavsett vilken variant av elektroniska signaturer och/eller nycklar man använder så är avtalen fortfarande giltiga. Problemet blir snarare om man kan bevisa detta vid en eventuell senare tvist om avtalet.

Är det inte så att för att ett avtal ska vara bindande så skall svaret komma den som gav ett anbud tillhanda? Eller snarare att så länge svaret inte nått den som gav ett anbud så kan man återkalla sitt svar utan att avtalet har blivit av. I många av de typer av "click på Jag accepterar" som finns så sker överhuvudtaget ingen kommunikation tillbaka till den som gav anbudet och även om det sker så är det ytterst sällan med någon information om vem som avger svaret.

Hej,

Jo det stämmer delvis vad gäller traditionell avtalsbindning, det vill säga när en person per post eller liknande skickar ett anbud vars accepterande skall sändas tillbaka i "ren" form för att bindande avtal skall komma till stånd.

I den moderna kommunikationen har man dock hoppat över denna sorts anbud- accept - avtalsprocess och bytt ut det till endast två steg, villkor och direktaccept.

Klickar du i accepten är det alltså inte något nytt anbud utan en bindande accept av endast det som angivits i villkoren och inget annat.

Hmm, jag läste avtalslagen (samt en del relaterade som distansavtalslagen mm) så sent som för några dagar sedan och kunde inte se att den ändrats. Var hittar man denna förändring? Om inte i lag, någon annan stans? Domslut? Annat?

I vilka fall gäller det? Varför skulle det till exempel inte gälla via vanligt brev (sätt kryss i rutan till exemple). Vad är godkänd "handling"? Klicka på knapp/text? Klicka på annat?Inte avbryta en installering? Kopiera något? Röra musen på speciellt sätt? Sätta på datorn? Stänga av datorn? Gå ut baklänges genom dörren på morgonen?

Hur kan man över huvudtaget bevisa att någon ingått ett avtal på sådant sätt? Det liknar ju snarast det gamla "om du inte aktivt säger ifrån så antar vi att du godkänner avtalet".

Jag håller med, det finns ju ett vldigt enkelt exempel. JAg drar igång ett installationsprogram och går bort till kaffeautomaten, min kollega går förbi ser rutan med "Jag accepterar" och gör mig tjänsten att kryssa i och klicka på "Nästa". Detta är jag dock helt omedveten om....
Vem är det avtalet egentligen bindande för? mig eller min kollega?

Avtalslagen behöver inte ändras, det nya sättet att teckna avtal har bara förenklat och kortat ner själva förfarandet. Det är överhuvudtaget inget konstigt med detta, användningsområdet är stort just när det gäller konsumenttjänster på nätet.

Själva klicken går ju att spåra i loggen och hänföra till just din dator.

Det är förstås inte bindande om du kan visa att det inte var du som klickade. Försiktighet förordas dock med att lämna sådant uppe precis som med allt annat som kan röra dig personligen.

Hmm, jag tror vi delvis talar om varandra. I tex konsumenttjänster på nätet som du nämner råder knappast tvekan. Där har man ju det behövande anbud/accept förfarandet. Nätsidan lämnar ett (oftast) utbud, du skickar iväg ditt önskemål om köp eller vad det nu är du vill ha, och får en bekräftelse (så att fallet med utbud fungerar). Här behövdes ingen ändring av avtalslagen för att följa tex EU direktiv och liknande eftersom avtalslagen täckte det hella redan då det inte finns några formregler (heter det så?).

Vad jag tänker på när jag läste om "klick på Jag accepterar" är snarare fallet då man tex installerar ett program, oftast utan behov av internetkontakt eller kommunikation. I ett sådant fall finns ju ingen som hellst kommunikation av andbud/accept. På ditt första svar uppfattade jag det som om du sa att även ett sådant fall ÄR korrekt ingående av avtal vilket jag har svårt att se. Inser att detta egentligen är en kanske mycket större fråga än bara ett ja/nej svar kan ge.

Jag förstår nog inte vilken typ av installation du menar.

Är det när det kommer en popup där man t ex ibland kan välja att alltid acceptera vara från den producenten?

I sådana fall har jag inte i färskt minne hur de formuleringarna ser ut.

Hjälp mig gärna så vi kan komma vidare!

Vid i princip all installation av datorprogram brukar det dyka upp ett avtal som man skall godkänna (typ EULA), där man har att klicka på "Jag accepterar". Skulle säga att i de allra flesta fall så kommuniceras INTE detta med någon och det kan då knappast föreligga någon accept i lagens mening då denna ju skall nå den som ger anbud. En följdfråga blir här också vad som gäller i form av språk, många gånger är ju de på engleska. Vad gäller i sådana fall? Tänk om någon skulle ha en på kinesiska, skulle det också vara OK?

Detta (licenser m.m.) har jag förhållit mig till i ett tidigare svar, hänvisar till det (hade liknande rubrik som ditt inlägg)

Kajsa,

Dock ger inte den tidigare tråden svar på en av hans mest intressanta frågor gällande språket som avtalet är utformat på. Är det upp till mig som konsument att själv få avtalet översatt till ett språk som jag förstår eller är det upp till tillverkaren att förse avtalet på rätt språk? Det kan kännas lovande att skriva sitt EULA på engelska då majoriteten kan förstå det, men långt ifrån alla, samt att många av de stora företagen låter konsumenten välja språk som avtalet kommer presenteras i.

Kan se fall där det kan bli tvister pga av språket i EULA; samt att ett EULA skulle kunna vara verkningslöst (kanske i alla punkter men i vissa) då det inte går att applicera på landets gällande lagstiftning.

Spinner vidare...

Är det okej att skriva licensen på t.ex. lojban (http://www.lojban.org/)?
Får man skriva de "snälla" delarna på svenska och de "elaka" delarna på lojban?

Eftersom det är frivilligt att använda företagets produkt så råder i princip avtalsfrihet. Förstår du inte bör du alltså inte acceptera, utan hellre kontakta leverantören för tydliggörande. Engelska som avtalsspråk borde i princip vara accepterat även i konsumentförhållanden, åtminstone gentemot normalbegåvade vuxna.

Oavsett om det handlar om språk eller annan omständighet kring licensinformationen så får man se till de specifika parternas förutsättningar i varje enskilt fall.

Vid en eventuell rättslig prövning ställs t ex högre krav på äldre välutbildade än på unga o(ut)bildade.
M a o, en tonåring med dåliga språkkunskaper kan möjligen slippa ur, men det blir inte lika lätt för en vältalig ingenjör!

Är det inte så att om man säljer produkter till exempel så skall manual och/eller nödvändiga instruktioner för skötsel och användande medfölja och om jag inte tar fel skall de vara på svenska. Detta regleras väll i lag som inte går att avtala bort eller? Borde det då inte också gälla för till exempel avtal som sluts i samband med köp (eller i detta fall till och med efteråt och utan till exempel hjälp från försäljare). Förutsätningen här är förstås konsumentköp, om man avser program för försäljning till icke konsumenter (tex andra företag) gäller ju mycket friare avtalsregler.