Är det program och datorer som raserar det Svenska skrivna språket.
Kanske är det så att avstavningar inte fungerar, utan att det skrivna språket delas upp ord för ord.
Exempel
Väl kom men till baka

Fem ord som saknar innehåll när avstavningen resolut styckat textmassan.
Nog är det väl trevligare med
Välkommen tillbaka.........



Eller
Är jag för gammal. Avstavningsregler ingår ej i utbildningen längre, ingen bryr sig..

BTW
Melodi krysset 10:00 Lördag (Melodikrysset) Försökte tänka ungt..

Och hur skulle det vara att sopa lite framför den egna dörren först?
1. Det heter inte avstavning. Avstavning är när man bryter ord för att raden har tagit slut. Möjligtvis syftar du på särskrivningen. Eller så syftar du på avstavning och anger det som skäl till särskrivning
2. "det Svenska skrivna språket." => "det svenska skrivna språket."
3. "Välkommen tillbaka........."? Man använder inte mer än ett interpunktionstecken (alternativt ellips, som de facto är _ett_ tecken).

Skriver man inte perfekt svenska själv är det kanske inte riktigt aktuellt att klaga?
Men absolut - det är väl en kombination av mängder av influenser och förenklingar. Även om jag själv aldrig skulle skriva "mej, dej, sej" (förutom möjligtvis fisken då) så tycker jag att det är vansinnigt att hålla fast vid tramsiga föråldrade språkformer. Hur många säger "mig" som det stavas?

Språket förändras.
Alla förändringar möts av motstånd från någon.
Det är de som talar språket och de som skriver språket som avgör hur det ska talas och skrivas; är man i minoritet - tough shit.

Hej Niklas.
Tack för ditt utvecklande svar. Jag har m.a.o inte tillräckligt på fötterna,
för ett uttalande i ämnet enligt dej (dig). Okay det köper jag.


Läng leve
KYCKLING LEVER - "..han lever, han lever, hurra hurra"
BAD SHORTS - inte är de bra inte...
HUGG ORM - Effektivare än att slå den?
BRUNSTENS BATTERIER - något för massageapparater?
SKUM TOMTE - tar klapparna själv.
RÖK FRITT - bolma på bara!
SLÄNG GUNGAN - den är nog trasig.
SJÖ NÄRA TOMT - inte sjönära då?
KASSA SKÅP - inget att förvara något värdefullt i.
HAND TVÄTTAS - före maten.
KLIPP PYTON - har ormar hår?
NACKA NAPRAPATERNA - ta livet av dem!
LÅNG HÅRIG - men kanske snaggad?
BIND GALEN - innan han skadar någon!
SNOR KRÅKA - stjäl en fågel.
ETT STYCK MORD - vill ni beställa något mer?
SKYGG LAPP - skraj same?
HÅLL PLATSEN - så ingen annan tar den.
SJUK GYMNAST - kan behöva en sjukgymnast.
MORGON ROCKAR - kväll suger?
BARN UNDER KLÄDER - rädda dem innan de kvävs!
SUPER UNDER STÄLL - dricker alkohol medan han sladdar?
ETT TRUMPET SOLO - tutar lite motvilligt?
SNODD MAPP - Åhléns kränger hett kontorsmateriel för 19:90
"Är du djur och naturintresserad?" - är inte de flesta djur naturintresserade?
"Skivad kalv lever med kul potatis" - kan skivade kalvar och potatisar vara sambos?
"Extra knäck till jul" - lite julgodis är aldrig fel.
"Svensk general agent för Kinaföretag" - militär med rätt att döda...
"Inte rädd för att visa fram fötterna" - hoppas bara att han tvättade dem innan.

Källa skrivihop.nu

Jag har inte så mycket mot särskrivningar. Att skriva är trots allt något relativt nytt för människan och kanske inte så hemskt lätt att lära sig alla gånger. Inget som ligger i vår natur direkt.

Vad jag däremot inte gillar är medvetna "felskrivningar".
T.ex.
d = det
e = är
ersätter alla s med z
blandar gemena och versaler
osv.

som tur är verkar det vara något man sysselsätter sig med endast mellan åldrarna 13-17 typ, sen försvinner det av sig själv. Engelskan har det svårare med sina u = you osv. eftersom folk inte verkar växa ifrån det där.

Håller inte med. Jag gör mig själv skyldig till mängder av såna. (Där hade vi en, förresten - "sådana" heter det väl?).

Det enda tillfälle någon faktiskt uttalar ordet "är" är om man vill vara övertydlig med det man säger. Varför ska vi skriva ordet som man talade förut istället för hur man faktiskt pratar idag?

Jag kör med "e" istället för "är" i stort sett överallt.

Nej, vi behöver inte vara övertydliga. Likt Toy's 'R' Us.
Toy's "R" Us söker kassa medarbetare
http://www.skrivihop.nu/exempel/bilder/toysrus.jpg

Personligen tycker jag det är bra att skilja på skriftspråk och talspråk. Läser mycket hellre "är" istället för "e" eller "ä" (som vi norrut uttalar det), medan jag hellre säger "ä" än "är".
Det kommer bli ett lustigt (och svårläst) skriftspråk om alla dialektala skillnader ska skrivas som de uttalas.

Ja, det har Ni ju förstås rätt i. Jag skulle bara vilja uppmärksamma några detaljer, vadan avser Edert eget ordval.

"ska" kan anses vara en något modern (inkorrrekt) förkortning, en klar försämring av språket. "skall" äro en mer lämplig ordform.


Eller?


Jag kvarstår vid min åsikt - även om <b>jag</b> skriver ordet "är" i vissa sammanhang och uteslutande orden "mig, sig, dig" så tycker jag att det bara är löjligt att hålla kvar vid det "för att det ska vara så".

Jag kommer nog aldrig sluta, men jag tycker det är en vettig utveckling i samhället, på samma sätt som jag själv aldrig skulle nia någon, överhuvudtaget (och detta inkluderar naturligtvis också "kungligheter"), eller skriva gud med stor begynnelsebokstav (eller ännu värre, använda ordet "Han" för att referera till en gud).

Ålderdomlig text ser vansinnig ut, och är byråkratisk och krånglig.


En intressant tanke:
När ni skickar epost och kollar det för det engelska ordet, hur skriver ni det? Idag är väl "mail" och "mejl" ungefär lika ok.
Däremot, hur många skulle stava ordet "live" som "lajv"? (och nu pratar om vi om t.ex. en tv-sändning).
Och, om vi talar om "plastremsa med lim", hur många skulle stava det som "tape" istället för "tejp"?

Språket utvecklas, vi skriver mer och mer talspråk. Ibland skiter vi i det, och kör med en gammal stavning, men språket utvecklas mot ett så strömlinjeformat som möjligt hela tiden.

Anser jag.

Bra argument niklas, jag har börjar tänka likadant nu tack vare den här tråden. Det är bara bra att språket utvecklas.

När anses ett ord så accepterat att det hamnar i svenska akademins ordlista? Och kasseras gamla ord?

Jag tycker också att det är bra att språket utvecklas, inget snack om det, och att svenskifiera (ord?) engelska ord är en naturlig väg, såsom nämnda mejl, tejp etc.

Men att i skrift skriva hur ord uttalas känns lite nja för mig. Men dä ba va ja tyckä rä.

Skillnaden mellan tal- och skriftspråk är vad jag tror fortfarande viktig.

Talspråk = du talar med personen och kan rätta till eventuella missförstånd eller förstå och förklara bättre om personen behöver det. Du kan också visa med exempel om tiden är en aspekt.

Skriftspråk = mottagaren behöver kunna förstå informationen utan förklaring och är det bra skrivet minskar risken för missuppfattningar samt om det t.ex. är instruktioner vill i alla fall inte jag dekryptera talspråket förrän jag kan tillgodogöra mig dem.

Ett rikt språk är intressant, dock frågar jag mig om språket håller på att utvecklas eller utarmas.
Tycker mig se en trend där folk inte bryr sig om att ta reda på vad som är gängse och standard och det skulle förvåna mig om det begränsas bara till det de skriver. Sådant är beklämmande tycker jag.

Innan man bryter en etikett bör man veta hur det anses att man ska göra. Därefter är det fritt fram :)

//Ann

<b>>Men att i skrift skriva hur ord uttalas känns lite nja för mig. Men dä ba va ja tyckä rä.</b>
Okej, så vi skulle kunna stava balja som "asdqwe"?
Det är klart att vi skriver orden som de uttalas, det är hela poängen med fonematiska alfabet.

Man får dock göra skillnad på dialektala skillnader och en förändring av rikssvenskan. I allmänt tal finns det i stort sett ingen som säger "mig" - man säger "mej". Detta gäller över hela landet, och det viktiga är inte att poängtera hur vissa dialekter skiljer sig (t.ex. "maäij" på grov skånska), utan att det ursprungliga ordet inte längre är relevant. Vi säger "mej", <b>med vissa dialektala skillnader</b>.

På samma sätt säger vi "e", <b>med vissa dialektala skillnader</b>. Poängen är att vi inte säger "är". Och det rikssvenska sättet att säga "är" får man nog betrakta som "e".
(Däremot ställer jag mig mot ordet "d", som representerar "det". Att föredra hade väl varit "de" för "det" och "dom" för "de" och "dem".)

<b>>Skillnaden mellan tal- och skriftspråk är vad jag tror fortfarande viktig. [...] Skriftspråk = mottagaren behöver kunna förstå informationen utan förklaring och är det bra skrivet minskar risken för missuppfattningar</b>
Men nu pratar du om något helt annat. Att vara tydlig och undvika tvetydighet är inte samma sak som att använda ålderdomliga konstruktioner. Ta vilken instruktion du vill och byt ut ordet "är" mot "e", "något" mot "nåt", "någon" mot "nån" och "sådan" mot "sån".. Jag tror du kommer kunna läsa det ändå?


<b>>som är gängse och standard</b>
I samband med det kan man ju faktiskt konstatera att gängse standard är att skriva just "gängse standard" och inte "gängse och standard". Petitesser? Självklart!

Reflektion: om det -> de: de blir tvetydigt, syftar man på "det" eller "dom", båda syftar på subjektiv? ;)

(Var är de?)

Är väl det jag skrivit från start, att man inte skall skriva orden efter hur dom, med dialekt, uttalas. Att det då blir lustigt. Så balja får fortsättningsvis stavas balja, om inte rikssvenskarna önskar annat då.

<b>Men nu pratar du om något helt annat. Att vara tydlig och undvika tvetydighet är inte samma sak som att använda ålderdomliga konstruktioner.</b>

Om du ser till aspekten att det för att ordens mening ska vara helt klara för alla så bör de ju användas som de anses att de stavas i ordböcker. Att vi byter i ordböcker, det är finemang och bra men till dess bör man skriva korrekt skriftspråk när så sig bör. Själv är jag charmad av gammelsvenska, det däremot är ett helt annat kapitel :).

Du kan ju mena något när du skriver e som jag ännu inte hunnit lära mig, Det går inte att förutsätta att jag solklart kan följa med i dina tankegångar. Därför finns det gemensamma bestämda sätt hur saker ska vara som underlättar bl.a. kommunikation.


Det var en reklam på teve förut där de kastat om bokstäverna i ord just för att påvisa hur läsförståelsen var. Så visst fungerar det om man anstränger sig det lilla extra. Dock tror jag inte alla har lust att lägga sitt krut på just den saken, att hänga med i det nya språkets utveckling hos den som skriver.

Oj oj oj, som det blev av detta nu då, och jag som bara retat mig på särskrivningen. Ett ord som man via pellesoft fått lära sig inte heter avstavning.

män d ä en annan 5a ( min dialekt )
eller
men d e en annan 5a (rikssvenska) , alternativt (riks svenska)

<b>>Är väl det jag skrivit från start, att man inte skall skriva orden efter hur dom, med dialekt, uttalas.</b>
Mmm. Problemet är att "är" i rikssvenska uttalas "e" och inget annat. Oavsett vokal är det utan "r".

<b>>Om du ser till aspekten att det för att ordens mening ska vara helt klara för alla så bör de ju användas som de anses att de stavas i ordböcker. Att vi byter i ordböcker, det är finemang och bra men till dess bör man skriva korrekt skriftspråk när så sig bör.</b>

Kan man kanske anse. Problemet är att ordböcker <b>bygger på hur folk skriver</b> och inte tvärtom. Alltså: Ändrar sig folk ändras ordböcker.


Det betyder inte att man i officiella skrifter, i avtal, osv. behöver eller bör gå i bräschen för en språklig förändring - tvärtom, medan man i mer och mer informella sammanhang förändrar språket i större utsträckning.

Jag vidhåller att:
1. Skriftspråket bygger på talspråket.
2. Talspråket förändras. Det leder i sin tur till att skriftspråket förändras.
3. Att se det som "bra" eller "dåligt" är helt meningslöst. Språket förändras på gott och ont.
4. Även om <b>jag</b> kan vara äckligt besserwissig (där uppfann jag ett nytt ord) ang. till exempel särskrivningar, och även om jag använder "de" och "dem" korrekt så vet jag ändå att om det förändras så gör det det. Men det är också så att vissa ord ligger före i priokön för min del. mig/sig/dig är ett bra exempel. Förutom fiskförväxlingar ser jag ingen som helst att inte byta ut dem i skriftspråk.
5. Och ska man klaga på någon annans text får man i helvete se till att man skriver själv rätt först.

I min del av Sverige anser man att "e" är Stockholmska... Om det är samma sak som rikssvenska vet då inte jag i alla fall.
Själv säger jag är. I andra sammanhang säger vi däremot hopper, kaster osv.

<b>Problemet är att ordböcker bygger på hur folk skriver och inte tvärtom. Alltså: Ändrar sig folk ändras ordböcker.</b>

Vi får väl hoppas att det bygger på vad språkvetare anser kan anses som vedertaget nog att hamna i ordböcker. Det händer ju ofta att det bryter ut trender som försvinner lika fort. Just nu verkar det som att folk har fattat att vedertaget skriftspråk inte är dom och därför har börjat skriva dem när de egentligen menar de. Det har jag lite svårt att vänja mig vid.

Med det jag tycker mig utläsa ur det du skriver så är vi överens om att en formell text bör vara skriven i vedertaget skriftspråk och mitt personliga perspektiv är att det är frågan om artighet och man så vill respekt gentemot mottagaren också.

När jag ändå är inne på ämnet så har jag för mig att det finns någon som myntat uttrycket:
Artighet är grunden för civilisation eller liknande. Har googlat som en tok men inte hittat vem det var. Om någon som läser detta vet vem det var som sa det så ge mig gärna den informationen.

Om vi tar dina sej dej mej till exempel: Du är väldigt försejkommen :)

När jag lärde mig läsa och hittade svåra ord kunde jag ibland deducera betydelsen igenom igenkänning. Får vi en salig röra blir det svårare. Eftersom språkstammar har likheter som i och med ändringar av stavning kan försvinna, kan det också bli svårare att lära sig främmande språk.

Är inte motståndare till att det blir enklare och förändras, bara spånar på att det finns fler saker som ingår i skeendet.

Spännande och kul det där med språk i alla fall.

Niklas.
Eftersom du skapat regel 5 för mej enligt nedan.

"5. Och ska man klaga på någon annans text får man i helvete se till att man skriver själv rätt först."

Dessutom förstärkt ditt skriftspråk med svärord, så tappade jag faktiskt respekt för dej och dina teorier.
Hur skall du förstärka dina meningar i fortsättningen ?

Det var inte riktat till dig, och det var snarare skämtsamt uttryckt även om det kanske inte framstod så.


Det jag menar är att jag hittills inte sett någon som _inte_ skriver fel. Då känns det väldigt märkligt att anmärka på petitesser, och det gäller alla som anmärker på ord.


<b>>Dessutom förstärkt ditt skriftspråk med svärord, så tappade jag faktiskt respekt för dej och dina teorier.</b>
Detta förstår jag inte helt.
Antingen så menar du att jag kastar sten i glashus?
I så fall håller jag inte med dig. Jag har nämligen inte klagat på att någon skriver felaktigt, såvida det inte är på inlägg där resp. själv på klagat om samma sak.
Eller så menar du att det räcker att använda ordet "helvete" för att tappa din respekt?
Det kan jag inte göra så mycket åt i så fall. Jag svär rätt friskt, även om det är ovanligt i text. Jag är ateist och ser inget problem med det annat än att det kan vara onödigt med kraftord.

Vidare är det knappast "mina teorier". De är tämligen väl understödda...