Satt och funderade lite på efternamn, i sverige finns det egentligen 2 sorters utbredda efternamn:
[namn]son/[namn]sson (eller dotter i vissa fall)

Och namn baserade på platser/natur, t.ex. mitt eget efternamn.

Varför blev dessa 2 så populära, fanns det någon sorts lag/riktlinjer man skulle följa när man valde efternamn?

jag heter Hjalmar.. Vart går det under där?? Hjalmar är ett förnamn oxå förövrigt..

2 utbredda som sagt, visst finns det en hel del andra också men dom har oftast inget direkt samband.

"Varför" är ju en jävla fråga. =)

En tänkbar anledning skulle kanske vara (verkligen "kanske", jag gissar - jag har ingen aning!):
- adelns namn har varit skyddade och var en statussymbol.
- att när en icke adlig man har blivit rik och mäktig så är det i hans avkommas intresse att tydliggöra sin koppling till mannen. Eftersom de inte kunde ta ett adligt namn så tog man helt sonika det enklaste man kunde, förälderns namn, och "jag är hans son". Också lite som en statussymbol.
- alla bondsläkter kom från tydligt urskiljbara områden, och det var inte så noga vem de stammade ifrån, efternamnet var till för att särskilja personer med samma förnamn, och då var platsen de bodde på rimliga.

Min teori är alltså att efternamnet förr i tiden var "statussymbol" för vissa, och annars bara något man lade till om det behövdes. Idag har vi så mycket folk att det i stort sett är nödvändigt för att ha en chans att särskilja personer, det är en del av namnet, istället för ett epitet (och då är det rimligt att det finns fler förnamn).


Alltså är "Jansson" bättre än "Sjöblom". ;)

hmm Hjalmar är också ett förnamn, så teoretisk så kan ju någon heta Hjalmar Hjalmar och det är rätt så komiskt. Något säger mig att Hjalmar är någon natur som en sjö men kan inte riktigt placera det.

Mitt efternamn är dock väldigt enkelt, Sveriges vanligaste efternamn före Svensson och Andersson.

I min ungdom sökte jag att få byta mitt efternamn.

Jag ville ta efternamn efter mitt gamla barndomshem men fick avslag.

Jag ville heta Sven Hamngatan 2

<b>Varför blev dessa 2 så populära, fanns det någon sorts lag/riktlinjer man skulle följa när man valde efternamn?</b>

För länge sedan använde man inte efternamn i princip. Samhällena var små, och de var mest de i hög social ställning som använde det. Men när samhällena blev större började man med efternamn för att kunna skilja personer åt.

För detta använde man sig av regler hur man skulle döpas. Man döptes som oftast efter fadern (undantag om fadern t.ex. dog innan födseln eller om fadern var okänd, t.ex. prostituerade). Hette fadern Magnus och fick en son så skulle han heta Magnusson i efternamn. Blev det en dotter skulle hon heta Magnusdotter. Var det någon som blev adlad eller dyligt så kunde endast den högste regenten (oftast kungen) bevilja en namnändring. De som blev högt adlade fick von eller af oftast i sitt namn tillsammans med ett helt nytt namn.

Någon som gjorde en förtjänst, men som inte gav en adling, kunde få ett annat namn, t.ex. Hjalmar (en gissning på just ditt namn). Vet inte om det var på 1800-talet eller 1900-talet som man ändrade så att efternamn kunde bytas lättare.

Väldigt intressanta spekulationer!

Det var ju synd att du inte fick byta Sven, jag undrar vad dagens riktliner är. Men kan misstänka att man åtminstone inte får ha siffror i efternamnet.

Hans du verkar ha lite insikt i det här, vet du hur namnen med naturanknytning uppkom? Fanns det riktlinjer även där? Jag kan tänka mig att man från början döpte gårdarna efter platsen de stod på och senare använde gårdsnamnet som efternamn.

Om efternamn uppkom för bara 200-300 år sen borde det ju finnas rätt mycket information om hur de kom till.

Jag vet inte det om naturanknytning, men oftast var namnet knutet till något man hade en knytning till, en gård, en plats eller liknande.

Efternamnen uppkom mycket tidigare, innan vikingatiden. Dock känns det som (har inga belägg, är inte historieprofessor :)) att det blev vanligare i tiden runt Gustav III eller strax innan. Tittar man i tidigare släktträd så är namnändringar mycket ovanligt.

Mitt efternamn ändrades på slutet av 1700-talet. Eftersom Gustav III hade mycket influenser från Frankrike och andra länder kan han ha genomfört vissa reformer (också en gissning).

Edit:
Det jag menade med 1800 eller 1900-talet var att man kunde gå till myndigheten och få namnet ändrat.

Hittade en kort men ganska intressant wikipediaartikel om saken.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Efternamn

Jag har ju ett typiskt son-namn, men jag har noterat att det inte är så dominerande som jag trodde, med sådana namn. På min sektion, där vi är ca 18 pers, är det bara jag och en till som har son-efternamn. Lindberg och liknande plats-efternamn som tycks ha tillkommit med det svenska legosoldat-systemet tycks vara minst lika vanliga, om inte vanligare.

Berätta gärna mera om legosoldatsystemet :) (Jag såg inget om det i wikiartikeln). Det låter intressant.

Inga belägg för det jag skrivet. Men det värkar rätt rimligt att man gjorde presic som i filmen Raskens och Raskens hans namn för han var snabb. Man gav soldaten ett passande namn på skicklighet eller något annat utstickande. Tex. mina farföräldrar kanske var åla-fiskare ( har inte släktforskat så jag vet inte ) och fick då namnet Åhl. Något som jag tänkt på också är att om man har substantiv i efternamnet lägger man ofta in H som i mitt åHl eller ståHl m.m.