Jag är så frustrerad, när ska man få chansen att visa vad man går för?
Varför ser arbetsgivarna ner på tjejer och varför är man ointressant efter 30?
Man har ändå många år kvar i arbetslivet, man har arbetslivserfarenhet,
man vet hur det är att jobba och har varit med om en del, både på gott och ont.

Varför kan man inte ge en person en chans?
Varför kan inte arbetsgivarna inse att bara för att man inte har gått på universitet eller högskola så betyder inte det att man är dum och obildbar.
Även om man har andra utbildningar så är de också kvalitativa och man har oftast rätt bra kunskaper, även om det nu råkar vara ett specifikt språk.
Ingen är väl dummare än att man kan lära sig mer.
Vissa lär sig genom att läsa, andra genom att jobba och det kanske inte passar alla att läsa på universitet/högskola.

Konstigt nog så anses t ex WM-Data ha bra utbildningar och företagen skickar folk dit på utbildning, men om man har gått en kurs genom arbetsförmedlingen,
då är WM-Datas kurser helt plötsligt inte vatten värda.

Om en kille har lärt sig själv, då är han framåt och duktig alltså får han jobbet,
en tjej som lärt sig själv ses det ned på
Varför?

Bara för att jag har varit arbetslös länge så betyder inte det att det är något fel på mig, jag vill jobba och framförallt, jag kan jobba.

Jag har sökt så många jobb att jag har tappat räkningen, har inte varit på en enda anställningsintervju. Ligger inne på så många jobbsökarsiter att jag knappt har koll på vilka snart, men facit är lika illa där, min CV och presentation är läst,
men av 198 visningar på ett ställe så anser tydligen alla att jag är inkompetent och ointressant. Mitt CV och personliga brev har jag skrivit om efter konstens alla regler och de som "kan" säger att den är bra.

Jag börjar inse att jag aldrig kommer att få chansen inom IT-branschen och det känns hårt att ha kastat bort 5 år på utbildningar inom en av de få branscher som jag kan jobba inom och som jag har intresse av.

Visst jag är deprimerad, men man känner sig inte direkt uppskattad som arbetslös
och är man i den sitsen att man inte kan ta vilket arbete som helst så gör det inte saken lättare. Jag tror inte att arbetsförmedlingen förstår hur knäckande det är att söka det ena jobbet efter det andra och aldrig få komma på intervju, till slut så "vet" man att det är ingen ide att söka, man får ändå aldrig jobb och så söker man inget istället.

Även om jag försöker att hålla hoppet uppe så orkar man inte "lura" sig själv hur länge som helst, till slut inser man att oavsett hur mycket man kämpar så kommer ingen att ge enc hansen.

Nej, jag tänker inte ta livet av mig, det ligger inte i min
natur, jag tröstäter mängder istället, vilket inte heller är bra.

Jag vet bara att så här vill jag inte ha det, men vet inte vad jag ska göra för att få en chans att visa att jag också kan.

/Anna-Karin

Här kommer tunga artilleriet med frågor och nu gäller det att se detta positivt - det är för din skull jag skriver.

Cougarina, jag lider verkligen med dig och har känt dig "via chatten" ett bra tag nu. Eftersom du skrivit publikt så tänkte jag även fråga publikt för att se om det är några fel du gör vid dina ansökningar, här kommer frågorna:

1. Har du provat att byta teknik vid din anmälningar, dvs skriva om dom?
2. Har du frågat varför dom inte är intresserade?
3. Söker du för kvalificerade tjänster, vad har du sökt?
4. Har du varit kvalificerad nog för tjänsterna?
5. Har du någon gång kommit i kontakt med en arbetsgivare - ens via telefon?
6. Har du provat att söka vikariat eller deltidstjänster?
7. Har du provat att ringa något företag?
8. Har du testat att vara lite gå-påig, eller tar du bara ett nej?
9. Om någon säger nej, frågar du då om dom har andra tjänster eller känner någon som kan tänkas behöva jobb?
10. Har du bestämt dig vad du vill jobba med och samtidigt sträva efter att skaffa dig den kunskapen som krävs.

Om inte självförtroendet är på topp så är säkerligen ingen av dessa frågor lätta att svara på - men jag tror att du måste byta teknik. Hitta en annan variant att approcha dig själv och inte minst - sälj dig. DU måste övertyga arbetsgivaren varför denne skall anställa just dig. En (ursäkta uttrycket), blyg och bakåt person ryggar direkt en arbetsgivare för. Jag skulle aldrig köpa en bingolott av någon som står utanför t-banan och säljer, men om personen prompt skulle ge mig ett bra argument så ja, då kanske jag chansar i alla fall.

Så egentligen handlar det inte om hur duktig man är på det man gör - det handlar om att sälja sig själv och övertyga arbetsgivaren att här har du den bästa investeringen du någonsin kan tänka dig.

Jag har faktiskt på prov lagt in min cv på dn:s jobbank för att se vad som händer. Två mail som matchat min profil har skickats och de har varit upp åt väggarna fel. Sist jag provade var för 3 år sedan och det resulterade i 6 besök hos företag under 2 veckor. Det jag menar här är att marknaden ser annorlunda ut - det finns mer folk än vad som behövs så man måste helt enkelt sticka ut hakan ordentligt för att synas.

Du behöver inte svara på punkterna men tänk igenom och försök minnas hur var och en av dina försök har varit och se till att göra precis tvärtemot vad du tidigare provat - för en sak är säker - de fungerar INTE.

Stor bamsekram på dig

Cougarina: Du är inte ensam om att inte få tag på jobb.. Jag har också sökt extra massa jobb och bara fått en massa nej hela tiden

Varför frågade jag inte då..

Och nu pluggar jag för att bli högskoleutbildad och kan lämna detta landet där många företag är oseriösa och ser den anställda som något som dom kan slita och slänga omkring med!

NU menar jag inte att alla företag är såna men många företag är såna!

Mvh
Marcus

Jag har själv haft en jäkla tur med anställningar, då jag har sökt fyra jobb och fått tre av dessa. Nu är jag dock i en situation då jag konsultat i ett år och kontraktet går ut denna månaden därefter har jag ingen aning om vad jag ska göra, så jag kommer antagligen (om inga konsultuppdrag dyker upp) börja mitt jobbsökande snart. Tyvärr är det ju ett skittaskigt läge att söka IT-jobb nu, det verkar vara riktigt dåligt med alternativ nu tycker jag. Det är värt att ta in i beräkningarna innan man börjar få för taskigt självförtroende..

Ett tips vill jag ändå ge till er som är arbetslösa. Använd tiden som arbetslös väl, både till att lära er mer om programmering, men framförallt : Starta ett projekt, skriv ett program som ni kan använda som arbetsprov när ni sedan söker jobb. Lägg upp det på en hemsida med en massa fina screenshots och skicka länken till potentiella arbetsgivare. Det spelar inte så stor roll vad programmet gör, det behöver inte vara en storsäljare eller unikt på något sätt. Det viktiga är att visa att ni kan göra ett program från grunden till färdig produkt, helst inkl installationsprogram och kanske lite grafik på en splashscreen om ni är bra på sådant. Gör även en hjälpfil m m för att visa att ni kan det också. En sak som är en bonus är att skriva snygg kod och dokumentera koden väl. Lägg sedan ut källkoden också på hemsidan så att arbetsgivaren kan låta någon programmerare granska koden. Men gör bara det sistnämnda om ni verkligen skriver hyffsad kod :-)

Marcus, jag är rädd att du blir väldigt besviken om du lämnar landet med förhoppningen att anställda behandlas bättre där än i Sverige. Det är iallafall min högst amatörmässiga bedömning...

Hultan: Så du menar att andra länder har lika högt skattetryck som sverige och har fack som skiter i en? :) Trevligt då kan jag ju lika bra stanna kvar..

Mvh
Marcus

Andra länder har arbetslagar som får våran svenska arbetsmiljö att se ut som ett ålderdomshem där arbetsgivarna är vårdarna och de anställda är vårdtagarna!

I Usa t.ex. finns bara fem dagars semester instiftat i lagen, anställningstryggheten är lika med noll och i våra grannländer är arbetskulturen totalt annorlunda med ett högre tempo, längre dagar och ofta större inviduellt ansvar.

Marcus : Jag stödjer inte Sveriges extrema skattepolitik och har aldrig och kommer aldrig att gå med i ett fackförbund, men jag måste ändå säga att anställda i Sverige har det mycket bra. Fackförbunden har jag aldrig litat på av två skäl : Deras maffiametoder när när företag vägrar skriva avtal med facket. Jag anser att vi ska ha lagar som styr, inte fackförbund som kör över småföretagare som betalar helt lagliga löner. Det andra skälet är att facken då och då roar sig med att skydda brottslingar (typ fulla lokförare som riskerar liv, personer som stulit från företagen o s v). I övrigt skiter jag i vad facken gör eftersom jag inte är medlem.

Trash:s exempel med USA är ju belysande, och nämnas kan ju även en minimilön på runt 5-6$ med betydligt högre levnadskostnader (ingen vettig sjukförsäkring m m).

Jag är också ganska sur på att vi inte kan få bättre utbildning, vård o s v med världens högsta skattetryck och jag kommer aldrig att rösta "vänster" så länge "vänster" fortsätter att misslyckas med uppgiften att spendera våra pengar rätt. Världens högsta skattetryck sak ge världens bästa skola och vård annars vill jag inte betala. Jag tänker inte betala för byråkrati av "solidariska" skäl. Aldrig!

Vi har förlorat förstaplatsen och fallit på FN:s lista över de mest humana länderna i världen i huvudsak p g a de senaste årens avveckling av en human flyktingpolitik. Sverige har upprepade gånger brutit mot de mänskliga rättigheterna när det gäller flyktingar!! Skandal!!! Vi ska ligga i topp på den listan med de skatter vi har. Annars kan vi lika gärna dumpa skatterna och leva ett ignorant liv som majoriteten av de andra rika länderna ändå gör...

Jag skenade iväg lite från ämnet här...det är lördagsölen som pratar :-)

Lördagsölen ljuger inte!

Dock så kan jag ge dig ett antal mothugg om facket ;-)

här om dagen var det 8! poster i denna tråd
NU är det 7 (8 med min)


hur kommer det sig att "poster" bara
försvinner "så dära"?

var det något olämpligt i den eller? :D

Jag känner delvis igen mig i din beskrivning av din situation. Ett sätt att närma sig arbetsgivarna är att byta spelplan. I det vanliga anställningsförfarandet är spelreglerna givna och rollerna fördelade. Du är arbetssökande, dom är arbetsgivare: underordnad -överordnad. Mitt tips är att försöka byta spelplan där rollerna är lösare definierade, där arbetsgivaren inte har sin gudfaderroll. Pelle var inne på att göra arbetsprov. Bra idé. Marknadsför dina tjänster genom att profilera dig i ett annat sammanhang än som arbetssökande inom data, ett annat sammanhang där presumptiva arbetsgivare ändå dyker upp och blir intresserade av dig, inte minst därför att de, precis som du, är befriade från tyngden av de traditionella spelreglerna i ett anställningsförfarande. CV, betyg och referenser angår - lite provokativt sagt - inte arbetsgivarna. Det är att du kan ge dem det de behöver, som är viktigt eller hur? Det där med betyg etc är bara ett gallringsinstrument i ett standardiserat anställningsförfarande, en nödlösning när det finns hundratals sökande eller ett sätt att gardera sig och kunna skylla ifrån sig med orden: "pappren var i alla fall bra", om det skiter sig. Sätter man sig där, så är man också fast i köttkvarnen. Man måste få arbetsgivaren avslappnad och gilla läget, dvs dig. Du måste lirka dig förbi deras spärrar: telefontider, receptioner, befattningsbeskrivningar, formella krav etc.

Min erfarenhet är att människor gillar att må bra, att umgås med och arbeta tillsammans med dem som gör att man mår bra eller i vart fall upplever det så. Dit måste man komma. Naturligtvis måste man klara jobbet men de irrationella momenten i arbetslivet är grovt underskattade och något att betänka när man vill nå framgång.

Detta var allmänna taktiska råd. Mer specifik kan jag nog inte bli. Det beror på så många faktorer: var du bor, vad du kan etc. men skulle jag spåna lite, så: börja spela golf, gå med i moderaterna eller folkpartiet, engagera dig i näringslivsfrågor, gå på möten om än det ena än det andra, gör en applikation, bjud in till förevisning och informera lokalpressen.

Man vinner inte spelet om motståndaren får bestämma spelreglerna. Man måste sätta upp dem själv, om man nu inte är Man, 25 år, professor och har tio års arbetslivserfarenhet förståss, fast då spelar Man ju redan på rätt spelplan, vilket skulle bevisas.

Stå på dig, annars gör någon annan det!

Tja... Danmark har tex högre löner - men också ett ännu högre skattetryck än Sverige,
plus att arbetsmarknaden är mer ogästvänlig än i Sverige, då arbetsplatserna är mer
hierarkiska (som i så många andra länder)

/Emma

Som långtidsarbetslös så uppfattar jag arbetsmarknaden som fruktansvärt ovänlig, man verkar ha fått någon idiot stämpel på sig. Ibland får jag den känslan att folk tror att man är dum, slö och lat som går arbetslös, eller att det bara "måste" vara något fel på en som har varit arbetslös så länge.
Jag lovar, om bara någon ville ge mig chansen så skulle jag jobba.

Är man i den sitsen som jag är i, att man inte kan ta vilket jobb som helst pga skador och sjukdom så är arbetsmarknaden ännu smalare.

Det känns tråkigt att man ibland känner att f*n man skulle nog ha tagit förtidspension vid 19 när man vart erbjuden det, fast jag helst av allt både vill och kan jobba heltid.

/Anna-Karin

Har själv sökt ca 320jobb och fick tre intervjuer. Fick inget jobb.
Har ca 105p på högskola och ytterligare 40p av inte avklarade kurser.
Fick jobb som testingenjör genom en kompis. :(
Arbetförmedlingen är ett skämt.
Problemet är med AMF kurser är att sett ur en anställares ögon så vet dom inte vad kurser innebär. Jag har varit lärare några gånger på AF kurser och jag fick INTE
ge dignostiskt prov eller undekänna folk. ALLA skulle klara kursen även om vissa inte ens borde ha haft datorkörkort. Så kurser genom AF är för arbetsanställaren helt omöjliga att veta vad dom innebär.

Trash: Sen har dom ju USA ofantliga klyftor också. Varenda högerparti i varje land i hela världen säger att just deras land har det högsta skattetrycket; och om man sänker skatterna så ökar tillväxten. Det finns väl inte så många ekonomer längre som direkt säger att tillväxt är en ren funktion av skattetrycket. Världen är nog tyvärr mycket mer komplex än då. Men det är ju väldigt enkelt att ta åt sig.

Jovisst har Usa stora klyftor, men det har inget med skattetrycket att göra, snarare bristen på skattetryck.

Ang skattetryck och tillväxt så är tillväxten direkt bunden till var skattetrycket ligger någonstans, om vi i sverige t.ex. fick sänkta arbetsgivaravgifter så skulle staten förlora pengar momentant men på sikt hämta in dessa pengar på att fler kunde anställas till samma kostnad och det faktum att med lägre arbetslöshet så stiger konsumtionen (moms och skatter på tjänster är statens största enskilda inkomstkällor idag!).

Visst har skattetrycket en del i tillväxten. Men det är ofantligt mycket mer som spelar in. Det har inte gjorts några större justeringar på skatter i sverige de senaste 6-7 åren ändå har vi upplevt ofantliga toppar och lite blöta fötter. Men nu börjar vi tala om annat =)

Tror som flera har skrivit att det är viktigt att vända på rollen över- underordnad. I de flesta ansökningarav mina ansökningar så har inte skrivit att det är jag som vill presentera mig själv utan att det är jag som vill få en presentation av företaget som jag vill arbeta hos. Kanske en liten detalj men ändå....

/Rickard